Glädje på både åker och fält

Tänk dig att det är lördag, du och dina vänner har varit ute på en åker och huggit gräs och burit hem det. Ni är svettiga och skitiga och ni är trötta efter att ha gått upp tidigt och jobbat ute i solen. Ni har huggit och huggit, lärt volontärerna att använda en machete, jagat möss och lassat på gräs på en ranglig skottkärra som körts hem av ett gäng. Allt arbete för att era två kor och er tjur ska ha mat under torkan.

Det var vår lördag för ca två veckor sedan. När jag och Ester kom ut efter frukost den morgonen var BCM tomt och det var tyst. Det är aldrig tyst eller tomt här i vanliga fall, men då var det det. Vi mötte Langat som sa att killarna var på en åker så vi traskade dit och där var de minsann, hela högen och det var så härligt att se dem. På och runt åkern var det full rulle. Några vaktade korna, några högg gräs, några bar, några lassade på skottkärran som sedan kördes och hem och någon vilade i gräset för att samla ny energi till att byta av någon annan. Alla hade sin uppgift och alla hjälptes åt. Små som stora. Där på åkern spenderade vi vår lördagsförmiddag. Det var en riktigt rolig förmiddag ska jag säga. För där på åkern gick vi alla och jobbade och samarbetade, pratade, sjöng, skämtade, tog det lugnt och vi volontärer fick lära oss använda en machete.  Det var många goá skratt på den åkern kan jag lova!

Vi hann inte göra färdigt det helt innan lunch, men det var ett annat fält som väntade under eftermiddagen så vi högg färdigt på söndagen istället och bar hem resten då. Det var trötta killar vi hade med oss hem båda dagarna så det var nog bra att vi delade upp det på två dagar.

Men efter lunch, på lördagen, var det dags att göra det som killarna frågat så länge efter…att gå till fältet en bit bort och spela fotboll med en riktig fotboll. Jag och Ester hade fixat en boll i stan under veckan så den var de taggade på att spela med. Hemma har vi taggbuskar som häck så en fotboll går sönder ganska snabbt där, därför använder vi bara fotbollen om vi är på fältet. Hemma spelar vi med fotbollar som killarna själva gjort, de tar plastpåsar och fyller dem med plast och skumgummi och flätar och knyter sedan med rep runt om. Men att se killarnas glädje på väg till och på fältet, det var en speciell känsla. De var helt överlyckliga! Nästan alla våra killar var med och sen kom det fler som bor i närheten som också ville vara med. Vi spelade BCM mot resten och det blev riktigt bra spel. Vi hade inte så lång tid till att spela, men den stunden vi spelade var riktigt rolig. Det var schysst spel och alla var på bra humör. Jag och Ester är själva inga fotbollsspelare, men att spela med killarna och alla andra är en helt annan grej. Vi gjorde vad vi kunde och fick någon passning hit och dit och passade vidare.

Det var så kul att bara stå i ena änden av planen ibland och titta på, killarna var ganska trötta efter åkern men där på fältet sprang de allt vad de hade för att få tag i bollen och dribblade förbi både en och två personer. Där var det inte svårt att njuta eller känna glädje.

Vi har sedan gått till fältet några gånger till och spelat och lyckan är maxad varje gång vi säger att vi kan gå till fältet och spela. En av gångerna vi var på fältet och spelade så var det jättevarmt ute och vi spelade i lite mer än två timmar. Alla var helt slut. Att planen är helt enorm gör ju också att vi får springa ännu mer, den är större än en vanlig elvamannaplan både på bredden och längden. Sen är ju målen helt enorma de också. Tänk er ett vanligt mål och så gör ni det lite högre och längre och sen ställer ni en liten knatte som kanske är typ 1,20m i det målet. Japp, vi har en liten Douglas som inte är så lång men som älskar att stå i mål. Målet är stort men det ser ännu större ut när han står i det. Det är inte alltid han som står, men det händer. När det är straff så ska man inte bli förvånad om det plötsligt står två personer i mål istället, och det kan vara två äldre killar… Här är det inte så noga med regler alltid.

Den dagen då vi spelade i mer än två timmar var första gången det inte var svårt att få hem killarna från fältet. Det var till och med en av dem som frågade om det inte var dags att gå hem. De var helt slut, men så glada! En fotboll, ett fält med mål och ett gäng kompisar, det i ett paket och lyckan är stor.

Händelser på plan som fick alla att skratta, var många men detta är i alla fall några av dem:

• Lewis, en av våra killar, sprang runt och dribblade runt en och samma kille hur länge som helst och den andra killen blev bara mer och mer frustrerad över att han inte fick tag i bollen och satte sig ner och gav upp. Alla andra stod bara och tittade och skrattade.
• Två liknande men av olika personer, först var det jag och sedan lille Douglas…vi var vid vårt mål och en av de stora killarna från andra laget kom springande med bollen för att skjuta mål (samma kille båda gångerna om jag inte har fel för mig), men han hann aldrig skjuta för både jag och Douglas hann ta bollen från honom och tunnla honom. Han och alla andra var förvånade och bara skrattade. Mest förvånade var vi över Douglas som dök upp från ingenstans och direkt sprang och tunnlade honom.

Så såg vår lördag på åkern och fältet ut, och så lite om de andra dagarna på fältet. Fler dagar på fältet kommer det garanterat att bli!

/Julia Nilsson, Kenya