Amarinja, amarinja och ännu mer amarinja

Just nu sitter jag på en restaurang med tillgängligt wifi, och dricker en ”tillick bonna, be thinnish wattet, yalesokoar”. Min amarinja har stoora luckor, och även om barnen tycker att jag pratar bra så brukar de äldre etiopierna ständigt rätta min grammatik. Men, jag lyckades i alla fall beställa det jag ville ha idag. I det här fallet en stor kaffe med lite mjölk, utan socker. Häromdagen råkade jag dock säga att en av tjejerna på internatskolan spottade, när jag egentligen ville säga att hon var borta. Och när jag skulle förklara att jag och Susanne var tvungna att gå hem direkt efter maten idag, så råkade jag istället bjuda hem hela gänget på lunch. Tack och lov så förstod barnen mitt misstag, och vi slapp ställa oss och laga mat åt 28 personer, när vi egentligen bara ville sova middag en stund.

I förrgår bjöd vi hem tjejerna från internatskolan för att pyssla lite armband och fika kladdkaka. Ikväll är det killarnas tur, men kladdkakan är slut, så de får kanelbullar istället.

Men det blir ändå bättre och bättre för varje dag! Idag hamnade jag bredvid en väldigt pratglad liten kvinna i taxin, på väg hit till restaurangen. Och efter att ha bett henne prata Kaas (långsamt), så kunde vi ha en riktigt trevlig liten pratstund ihop, helt och hållet på amarinja, och jag förstod i alla fall, nästan, det mesta, tror jag…

Samtidigt som min och Susannes amarinja blir allt bättre, så blir barnen vi undervisar allt bättre och bättre på engelska. Så kul! För de två äldsta klasserna på förskolan så har vi nu börjat med stavning, och de yngre barnen håller som bäst på att bygga upp sina ordförråd. Tänk, för en månad sen så kunde de flesta av dem inte ett endaste ord på engelska! Allting har blivit så mycket enklare nu när vi faktiskt kan säga åt barnen vad de ska göra (och inte göra) på ett språk som de förstår. Oftast blir det på amarinja, men lite enklare meningar kan man ta på engelska. Och som Susanne skrev i vårt förra blogginlägg, så är det här verkligen ett bönesvar! Att barnen ska sluta springa runt som yra höns på lektionerna och faktiskt börja lära sig lite saker också! Gud är god!

Miriam move-volontär, Etiopien