Arbetsdag men mest som fridag

Idag har jag haft en sån där dag som jag tycker om. Efter förmiddagen hemma med lite skrivbordsarbete gav jag mig iväg strax före lunch för att träffa David och prata om möjligheten att ha en Helande workshop, HWEC, där han bor. Det handlar då om en och samma stam och skulle gälla kyrkans folk internt, lite som en amani – workshop som i Sverige.

Jag fick vänta ett tag och så klart hade batteriet i Davids telefon tagit slut så jag fick inte tag på honom heller. Jag passade på att köra en sväng och se om jag kunde hitta lite kokbananer. Just när jag skulle vända och köra tillbaka till träffplatsen kom han.

Vi pratade ganska länge och om lite allt möjligt. Vi funderade också på hur och vilka som skulle inbjudas till en första workshop och gjorde en planering för det.

Eftersom jag tidigare hade nämnt om min plan att köpa bananer ville David hjälpa mig och ville att vi skulle köra till en bra plats för att köpa. Med i bilen kom också en kvinna som är en av vår kyrkas medlemmar. Så körde vi iväg. Jag visste vart vi skulle köra, trodde jag, men vi tog en lite annan väg, genväg sa min guide men den vägen ledde till hans hem där vi gick till bananplanteringen och två fina stockar skars av till mig!!! Det hela är ganska festligt, jag blir nästan lite fnittrig. Under tiden vi gick och körde hann vi ju också prata om lite mera allt möjligt. Sånt är roligt tycker jag.

Med mig i bilen därifrån fick jag en annan äldre kvinna, modern till en av de präster jag arbetar med. Hon var mycket tacksam för skjutsen. Hon uttryckte sin tacksamhet på ett sätt som jag känner igen från sonen! Handskakning, handpuss och en välsignelseönskan som ser lite ut som om hon spottade på min hand. Och hon tackade både när hon gått ur bilen och sedan när hon gått runt bilen!

Under resten av hemvägen gladdes jag över mötena jag fått, över de fina vyerna jag passerade. Många människor rörde sig eller satt längs vägen. Ungdomar i sina skoluniformer på väg hem, lite yngre barn med vattenhinkar och -dunkar på huvudena, kvinnor med sina varor till försäljning. Jag stannade på ett ställe och köpte några avocado och bananer. Strax därefter såg jag några som vinkade på mig så jag stannade igen. I samband med en workshop i december 2012 bodde jag där. Nu var de alla där vid vägen; man och hustru och deras två pojkar. Det blev bara ett kort stopp men ändå roligt att se dem. Jag har ofta tänkt på dem när jag kört där förbi för det var en sådan familj som jag tyckte att jag fick lite mera kontakt med.

Den gröna majsåkern får avsluta. Jag tycker den ser grön och fin ut och ger hopp om en god skörd senare i år. Men om det inte blir mera regn kan det snabbt bli annorlunda. Likaså har en del områden drabbats av någon sorts angrepp eller sjukdom som gör att den gulnar och torkar bort när den blivit meterhög.

Vår lutherska kyrka här, ELCK, har mycket problem. Lite som majssjukan som gör att majsen torkar bort så är också kyrkan. Vi ber att Herren ska förändra, förnya och låta nådens regn komma.