Den Katolska tron i Peru

Häromkvällen var jag på kvinnogruppen  i Las Brisas som vanligt och på vägen hem kom jag att fråga Catalina och Mariela varför de har julgran och bilder på tomtar i kyrkan, men inte julkrubba och änglar. Mariela svarar att för henne är det inget problem, men att vissa kan ta illa upp. Varför då, frågar jag förvånat. Catalina fyller i att hon har gett bort sin krubba till ett litet syskonbarn så hon kan leka med den. Hon berättar att hon en gång blev inbjudan till en katolsk fest för att fira att man placerade Jesusbarnet i krubban. Hon tackade ja, men blev väldigt illa till mods av dansandet, drickandet och slagmålen som tilltog allteftersom kvällen fortskred. På en sådan fest välsignar man den lilla figuren Jesus och tror sedan att det ligger en kraft i figuren. Så gör man ofta med kors, bilder på Maria och andra föremål, sedan tillber man dem eller gör korstecken framför dem för att bli välsignad. Inte mycket annorlunda än på Luthers tid alltså…

Man kan förstå att man aktar man sig för att använda saker i kyrkan som den Katolska kyrkan missbrukar. Människor som lämnat det här bakom sig och finns i kyrkan kan ta illa upp och nya kan tro att det handlar om tillbedjan av föremål. Men samtidigt är det ju tråkigt för vi är ju fria.

Jag blir lite orolig och förvånad när jag hör om människor i Sverige som konverterar till den katolska tron. Jag vet att Filip Ambrosen (min missionärskollega i Piura) under sin hemmavistelse i Danmark fick frågan om varför vi missionerar i ett katolskt land, de är ju också kristna. Det finns säkert katoliker som har Jesus som sin enda väg till frälsning, men här i Peru ser vi mycket av motsatsen.

Präster här är inte intresserade av att deras församlingsmedlemmar läser bibeln hemma och i mässan är det oftast inte mycket undervisning. Många katoliker här har därför mycket liten kunskap och ingen personlig relation med Jesus, fast de troget går i mässan. Nåden har de inte hört mycket om. Många sätter lika stort eller större hopp till Maria och helgonen än till Jesus. Det räcker inte med vad Jesus har gjort på korset, man måste själv lägga till något också. De har många olika Jesus som de tillber: Jesusbarnet, den lidande Jesus, Mirakel-Jesus o s v. När en familjemedlem har dött ber man för den dödes frälsning och försöker  hjälpa honom en bit på vägen genom skärselden. Inte mycket annorlunda än på Luthers tid alltså…

Det värsta är väl att den katolska kyrkan låter människor gå runt och tro att de är frälsta om de sitter med på mässan, biktar sig, tar nattvarden, reciterar sina böner, döper sig, konfirmeras och begravs av en katolsk präst. Att man sedan lever sitt liv precis som man själv vill och har lust till, har som ingen roll. Man kan lyfta fram att man varken mördar eller stjäl och därför är en god katolik, men det finns ingen omvändelse – det är lagens och gärningarnas väg.

Det här är alltså några glimtar från den katolska tron omsatt i praktiken…

Det pratas så mycket om enhet. Är det enhet under påven eller är det enhet under den Treenige Guden och hans Heliga Ord vi borde eftersträva? Av frukten känner man trädet! Är frukten dålig är inte heller trädet gott, även om det ser fint ut på utsidan.

Lite spridda reflektioner efter ett samtal i den nedåtgående solen på Alva Días.

/Annis