En söndag i Piura

Ibland har jag förmånen att besöka missionsarbetet i Piura. I söndags skulle jag predika där. Piura ligger ca 3 timmars bussfärd norrut. Jag gick på bussen redan kl 6 på morgonen i Chiclayo. Vägen är rak och fin. Jämfört med att åka buss på annat håll i Peru, där vägen sicksackar mellan höga berg och djupa dalar, är det mycket behagligt att åka till Piura. Vägen går rakt igenom ett öppet ökenlandskap. Det går bra att både sova och förbereda sig på två-våningsbussen. Jag är alltid glad och tacksam efter ett besök i Piura. Först och främst för att fått hälsa på våra kära vänner familjen Ambrosens. Det är verkligen en fin familj som gör ett mycket gott arbete i Piura. När jag ser den fina kontakt de har med folket i kyrkan blir jag också glad. Jag har fått lära känna några av Filips kompisar, Pichin, Miguel, Fernando. De har alla kommit med sedan de började ha bibelstudium tillsammans. Fantastisk! De är män i ”sina bästa år” (i 60 årsåldern). Pichin, en härligt burdus man, har blivit en riktigt övertygad lutheran, Fernando har arbetat som fastighetsmäklare och spelar tennis varje dag – som tennistränare. Miguel är rörmokare liksom Filip. Filip har bibelstunder med dem och de kommer ibland även till kyrkan.

Jag tycker om den lilla församling som finns i Piura. I Söndag när vi samlades till gudstjänst var Cesar (en ung man) där med sin familj. De har nyligen döpt ett av sina barn, det första dopet i den lutherska kyrkan i Piura, härligt! Jag fick ett fint samtal med Cesar, och insåg att vi har ett gemensamt intresse av teologi, han och jag. Han har studerat till katolsk präst men hoppade av, och gifte sig (som Luther själv). Santiago och Luz Maria är ett annat par som kommer på söndagarna. Santiago har ett eget bemanningsföretag som hyr ut vakter. I Peru är det nog en gångbar bransch eftersom nästan varje gata och butik har sin egen vakt. Ett annat par är Edgardo och Marta som troget kommer på söndagarna. Det är fantastiskt att man redan fått en stabil församling Piura och det är mycket fint att se hur fin kontakt familjen Ambrosens har med dem alla. Efter mötet i söndags var alla hembjudna till Ambrosens för att äta lasagne (som Filip hade gjort), för att fira att Christina skulle fylla 35. Grattis Christina, som fyllde 35 i onsdags!

Hälsningar Janne