Ett händelserikt dygn

Igår eftermiddag fick jag följa med några Bethesdabarn på hembesök. Bethesda har nyligen påbörjat en ny gren i sin verksamhet; Bethesda Prevention Program (BPP) – förebyggande arbete med barnen från Sobeaslummen, dvs barn som inte går i skolan och som av miljön att döma löper stor risk att hamna på gatan. 18 barn går den flera kilometer lång vägen till Bethesda dagligen för att få undervisning på förskolenivå och målet är att de ska börja den kommunala skolan så småningom. En del av barnen är knappt fyra år (här i Kenya börjar man skolan tidigt…) och den äldsta är ca 10 år. Alla barnen bor med ensamstående mödrar och några av den har flera barn som kommer till Bethesda. Barnens lärare Florence och Bethesdas husfar Paul, följde med till Sobea och det var gripande att se den misär barnen kommer ifrån. Flera av de vuxna vi mötte i slummen var onyktra och många försörjer sin familj genom att brygga hembränt eller att prostituera sig. Mitt i misären såg vi många, många barn… BPP barnens mammor var otroligt glada över vårt besök och tacksamma över att deras barn får gå i skolan och barnen var överlyckliga över att visa upp sina hem. Bethesda planerar att starta ett behandlingsprogram för föräldrarna så att de bättre kan ta hand om sina barn och försörja sig på annat sätt. Jag åkte från slummen med en klump i magen… om många av kvinnorna försörjer sig genom prostitution och AIDS sprider sig som en löpeld i Kenya, hur många föräldralösa barn har vi då inte om några år bara i Sobea?

Efter hembesöket åkte jag till Bethesda och sov där. Jag fick en härlig kväll med de 25 killar som bor där! När väl källsamlingen var överstökad och alla skor putsade inför nästa skoldag så la vi oss för att sova. Själv sov jag både med byxor, tjock tröja och sockar för Bethesda ligger lite utanför stan och det kan bli ganska kallt där på natten, speciellt när det inte finns någon isolering. Myggnätet skyddade nog mot både mygg och andra möjliga kryp men för säkerhets skull sov jag med lampan på…

Det blev inte så många timmars sömn för kl 05.30 var alla pojkar igång igen för att förbereda sig för skolan. Bethesdakillen Samwel ansvarade för morgonteet och killarna organiserade sig snabbt i kö för att få en kopp te. En av killarna kom med en balja varmt vatten så att jag fick tvätta mig lite i ett av rummen. Solen började som smått stiga upp när pojkarna ställde sig i en ring på gården och bad en bön innan det var dags att påbörja den halvtimmeslånga vägen till skolan. Jag njöt av att gå och småprata med dem på vägen medan solen fortsatte att stiga upp på himlen.

När killarna påbörjade sin skoldag fick jag följa med Bethesdapersonalen James på ”streetwork” dvs besöka barnen på gatan. Vi besökte några av de tillhåll där gängen håller till. Det var både glädjande och smärtsamt att känna igen många av dem och speciellt de som en gång bott på Bethesda men återvänt till ett liv på gatan… Det är verkligen inte lätt att bryta med gatulivet…

Jag är oerhört glad över att se hur professionella personalen på Bethesda är och hur väl de tar hand om barnen och driver verksamheten vidare. De är verkligen målmedvetna och engagerade. Så denna kväll, när jag lägger huvudet på kudden, så är det återigen med stor tacksamhet och glädje, både över allt det jobb Bethesdapersonalen gör och för att just jag får vara just här, just nu.

Rakel Smetana