Försoning

Det finns två församlingar i Nakuru stad, Pangani och Kaptembwa. Jag vet inte exakt när församlingen på Pangani startade, men jag gissar på i början av 90-talet (det finns säkert någon som kan komplettera med rätt tidsangivelse). En av dem som var aktiva när församlingen startades heter Pete, nu en man i 70-årsåldern. I samband med att kyrkan byggdes uppstod konflikter i församlingen, flera enskilda personer var inblandade i konflikterna, Pete var en av dem.

Pete har under de tio år som gått sedan dess bott på olika ställen, både i Kenya och utomlands, men han har kommit tillbaka till Nakuru med jämna mellanrum. Under alla dessa år har han inte kommit till kyrkan.

Den nuvarande pastorn på Pangani, Langat, har känt hur de här gamla ouppredda konflikterna har ätit församlingen inifrån och gett upphov till bitterhet och misstro församlingsmedlemmar emellan. Han har under de senaste månaderna arbetat för att reda ut vad som en gång hände och möjliggöra förlåtelse och försoning. Han har bland annat varit hemma hos Pete och pratat med honom.

Ett av resultaten av Langats fredsarbete har varit att prästen som förut arbetade här har varit tillbaka på besök och fått möjlighet att förklara sin del av konflikten och be om förlåtelse. Ett annat resultat fick vi se i söndags.

Som jag skrev så har Pete inte varit i kyrkan på tio år. En stund in i gudstjänsten i söndags kom han in och satte sig en bra bit upp i kyrkan. När det gavs tid för hälsningar i slutet av gudstjänsten reste han sig upp, gick fram och började prata. Jag förstod inte allt han sa, men jag förstod att det handlade om förlåtelse, om att lägga det gamla bakom sig och att leva tillsammans i det som är nu. När Langat skulle välkomna Pete tillbaka till församlingen brast det för honom och tårarna rann.

Försångarna tog upp sången ”Tembea na Yesu…” (gå med Jesus), församlingen reste sig upp och klappade i händerna till sången och i mittgången ledde Pete sången med dansande rörelser. Då var det inte bara pastor Langats tårar som samlades i ögonvrårna…

Samwel:

Vi har skrivit om Samwel förut, han kom tillbaka till kyrkan i söndags som vi hade bett honom om och han är nu på Bethesda. Vi hade redan planerat in att göra hembesök i veckan och eftersom hans hem ligger i samma riktning som dit vi skulle åka så fick han också följa med. Vi träffade hans mamma och hans två yngre syskon.

Han var glad över att få komma hem och hälsa på, men han var också glad när det var dags att åka tillbaka till Bethesda. Mamman har lovat att komma till Bethesda till det föräldramöte vi planerar att ha i december, och sen hoppas vi att Samwel ska kunna bo hemma över julveckorna för att sen komma tillbaka till Bethesda i januari.

Allt gott!

/Sofia