Han låter vår bägare flöda över!

Igår försökte vi förnya visum genom egen prestation. Det gick inte så bra…
Jag hade förberett ett litet tal och vässat mina argument för varför jag skulle få stanna i 33 dagar till, men jag hann knappt öppna munnen fören jag fick beskedet ”10 dagar och sen måste du lämna landet”. Jag försökte förtvivlat stamma fram mina argument men jag blev omedelbart avbruten och ivägskickad med orden ”10 dagar, och duger inte det så får du ta det med chefen imorgon kl 8.30 punkt.” Med tårarna brännande bakom ögonlocken och en stor gråtklump i halsen så fick jag vackert ta och gå igen. Arg var jag! Jag var arg på mannen på Imigration office och jag var arg på Gud! Varför hade han inte hjälpt oss? Menade han verkligen att det var dags för oss att åka tillbaka till Sverige nu?

Senare på kvällen så insåg jag precis vad det var som hade hänt. Jag hade tänkt att nu skulle JAG fixa det här förlängda visumet. Helt beroende på min egen argumentationsförmåga. Visst hade jag bett Gud att hjälpa oss, men jag tänkte nog fortfarande att det hängde mest på mig. Och igår fick jag verkligen inse hur lite jag kan åstadkomma på egen hand. Så med tårarna rinnande fick jag fly tillbaka till min himmelska far och lägga allt i hans händer. Och det kändes verkligen tryckt att få komma tillbaka idag kl 8.30 för att lägga fram vårt ärende inför chefen. För den här gången visste jag säkert att jag hade lagt allt i Guds händer! Jag hade erkänt min egen svaghet och förlitade mig nu helt på Gud. Jag visste ju med mig från igår vad som händer när jag försöker själv.

Och idag märkte jag verkligen att Gud var med oss! Vi gick in kl 8.38 och kom ut mindre än en timme senare med inte bara 33 dagars visum utan 35 dagar! Med ett jublande hjärta så sjöng jag ”han låter vår bägare flöda över”. Han gav oss ju till och med mer än vad vi hade bett om, och det gick så snabbt och smidigt att jag knappt hann fatta vad som hände. Allt som krävdes var att jag la allt i hans händer och litade på honom i min egen svaghet och otillräcklighet. Vilken mäktig Gud vi har! Så fantastiskt att få ha honom på vår sida när vi mötte den fruktade chefen. Igår försökte jag själv, då var jag väldigt rädd och det slutade med ett misslyckande. Idag överlät jag det åt Gud, då gick allt så lätt och smidigt att jag knappt han fatta vad som hände fören beslutet om 35 dagar var stämplat och underskrivet.
Tack Gud!

/Miriam Göransson move-volontär, Etiopien