Hemtagen

Kommer ni ihåg att jag skrev om vår sjuka lilla pojke? Han är inte sjuk längre. Han har inte ont längre. Nu har han det äntligen riktigt bra, men vi har saknad och smärta i våra hjärtan.

Lawrence dog i torsdags. Som jag skrev förut så blev han ju inlagd på sjukhuset. Han repade sig så pass att han fick komma hem till sin moster på fredagen för två veckor sedan. Vi planerade att han skulle vara där över helgen för att hämta mer krafter och sen skulle han komma tillbaka till Bethesda och skolan. Elizabeth och jag åkte för att hämta honom på tisdagen i förra veckan.

Mosterns lilla lerhus är bara ett rum med ett litet kök bakom. Sängen är dold bakom ett skynke upphängt på ett snöre. Lawrence låg i sängen när vi kom. För varje andetag han tog jämrade han sig. Huvudvärken var svår.

Han kom aldrig tillbaka till Bethesda, vi åkte till sjukhuset. Benen bar honom inte längre, så Elizabeth och jag skiftades om att bära honom. Men han var alltför lätt, tolv år och 21 kilo… Han blev inlagd igen och mostern stannade med honom på sjukhuset. Vi var ändå optimistiska och tänkte att om han bara får börja med bromsmediciner mot sin HIV så kommer han snart vara mycket bättre, men han påbörjade aldrig medicineringen. I fredags förmiddag fick vi beskedet att han dött.

Imorgon är det begravning hemma hos morföräldrarna i Kipkelion, cirka två timmar från Nakuru. Vi har fått låna en buss med chaufför för att alla Bethesda-pojkar, all personal, några av grannarna och lärarna på skolan ska kunna åka med. Killarna har varit hemma från skolan ett par dagar för att förbereda sitt farväl av deras vän.

Idag kom jag ut till Bethesda när de hade sångövning. De sjöng samma sång som de försökte sjunga i kyrkan i söndags när de precis fått reda på att Lawrence lämnat dem. Då kunde de inte sjunga, men de gick fram med sina sångböcker och församlingen hjälpte dem att sjunga; ”Bwana, U sehemu yangu”. Jag försökte sjunga med, men tårarna trängde på. I sista versen sjöng vi (fritt översatt):

Led mig på resan / För du mig framåt / Och vid porten till himmelen / Går jag in med Dig / Tillsammans med Dig / Tillsammans med Dig / Vid porten till himmelen / Går jag in med Dig

Tack till alla er som bett för Lawrence medan han var sjuk. Gud hjälpte honom inte på det sätt som vi tyckte, men vår Bethesdavolontär sa: Gud såg att det var för mycket smärta, så Han tog honom hem!