I Peru igen, denna gång för att arbeta i Piura

Det var verkligen med stor glädje jag tillsammans med våra volontärer, Klara, Miriam, Vibeke och Sara kom till Chiclayo där jag tillbringade de första dagarna. Att återse de kära syskonen i San Antonio, Luya, att bli varmt välkomnad vid en särskild samling av kyrkans representanter, att samtala med mina kära pastorskollegor, att få vara tillsammans med vår kära missionärsfamilj familjen Unosson, det var helt underbart!

Men jag kände samtidigt ett vemod när jag såg hur Chiclayo lidit och ännu lider av pandemin, även om mycket har blivit bättre sedan det var som värst.

Efter en knapp vecka i Chiclayo, som känns som min andra hemstad, så följde Hjalmar och Erik med mig till Piura för att installera mig där. För att komma till Piura så åker man genom en stor öken. Resan tar ca 3.5 timmar.

I Söndags hade vi gudstjänst i den lutherska kyrkan här och det var glädjande att så pass många var samlade. Efter gudstjänsten samtalade vi och kom fram till en veckoplan. Sedan dess har vi också samlats till veckobibelstudium.

Det känns angeläget att få samla denna skara omkring Guds ord igen. Kyrkan har haft uppehåll i 1.5 år, men nu är vi igång igen. På lördag har vi bjudit till ungdomssamling. Då kommer min vän, pastor Merci upp och hjälper till med undervisningen.

Det känns fint att få arbeta här i Piura tillsammans med pastorerna från Chiclayo som kommer hit med jämna mellanrum. Det är en liten tapper skara som samlas här, men tyvärr så är det många i Piura, liksom hemma i Sverige, som inte visar något intresse av att komma till möten och höra Guds ord. Be gärna för oss här i Piura!

Jo, en sak till. Det är ett stort privilegium att få vara missionär igen, om än bara för en kort tid (knappt 3 månader). Det känns också värdefullt att få arbeta tillsammans med Lisa och Hjalmar. Be för dem. Be också för våra volontärer, Miriam, Klara, Vibeke och Sara.

Janne Smetana