Julkort, julmusik och advent

Nu har julmusiken kommit ända till Kenya och trots att regnet öser ner utanför fönstret idag och marken är grön kan man ändå ana att det är första advent imorgon. Kerstin ha nämligen tagit fram julskivorna och att höra de vanliga, traditionell och typiska julsångerna får mig att känna mig hemma. När jag dessutom måste klä på mig både långbyxor, tjocktröja, strumpor och sjal för att inte frysa känns det nästan som om jag är i Sverige vinterväder. Igår kväll tände Kerstin dessutom en brasa och eftersom jag älskar brasor under kyliga vinterkvällar var det underbart.

Men att fira Jul i Kenya är inget jag drömt om och även om det ska bli spännande tror jag att jag kommer sakna den traditionella julen. Att få gå på julkonserter och luciatåg, att äta julbord med släkten, att gå på svensk gudstjänst, att klä granen och pynta huset, ja det skulle kunna bli en lång lista.

Det finns mycket jag kommer sakna och att om jag hade fått välja var jag skulle fira jul skulle mitt förstahandsval inte vara Kenya. Jag älskar julen med julglädjen och skratten och värmen från släkten men jag vet också att det kommer fler tillfällen. Visserligen kommer just de här julen inte igen men om jag skulle åkt hem nu innan jul är det så mycket annat jag skulle missa. Att inte få träffa killarna på Bethesda i januari när det kommer tillbaka från sitt lov skulle vara det värsta. Jag har fått två månade på Bethesda och att inte få de resterande två månaderna där skulle kännas fruktansvärt. När tiden väl kommer för att åka hem i februari vet jag att jag kommer önska att det fanns ännu mer tid. Därför är jag ändå glad för att jag i år inte kommer ha en traditionell julgran utan en cypress eller att det inte kommer vara snö utanför fönstret utan en grön gräsmatta. Jag har valt Kenya och även om det valet innebär att det inte blir en vanlig jul ångrar jag inte mitt val.

/Ester Birgersson