KENYA – 18 – Kor och får

Igår var det skolavslutning på Bethesda. Vi hade fått veta att den började klockan tio och satt därför och åt frukost i godan ro vid niotiden när det knackade på dörren. Nyakundi stack in huvudet och meddelade att avslutningen hade flyttats till klockan nio på grund av omständigheter. Det blev en snabb tandborstning innan vi anslöt i samlingssalen. De sex olika klasserna sjöng sånger för varandra. I varje klass kallades också de tre elever fram som hade presterat bäst på proven. De fick godis och skrivhäften.

Efter lunch åkte vi in till Nakuru för att få tillgång till internet och handla lite. Jag fick också förmånen att få se en kenyansk klinik från insidan, och fick där antibiotika, eftersom min mage varit mycket missnöjd i ganska många dagar. Matatun på vägen hem från Nakuru var en upplevelse, med skön musik och ett kollektivt frieri. Frieriet avspisades dock med förklaringen att det faktiskt fanns kor i Sverige också, så det var inte helt nödvändigt att gifta sig till kenyanska kor.

Idag har vi fått lite motion. Efter frukost gick vi till Sobea tillsammans med några av Bethesdapojkarna. Det är ett ganska fattigt område fem kilometer från Bethesda, där många av skolbarnen bor. Huvudsyftet med promenaden var att vi skulle få uppleva hur långt skolbarnen måste gå varje dag. Under promenaden stannade vi till för att läsa Psalm 23 och be. Några minuter senare mötte vi en fåraherde som vallade sina får invid stora vägen. I Sobea träffade vi många barn som var nyfikna på oss, och som efter en stund vågade sig fram för att hälsa.

Under eftermiddagen och kvällen har vi umgåtts lite mer med bara svenskgruppen. Det har vi inte riktigt hunnit med tidigare. Vi har delat både berättelser ur livet och intryck från resan. Några tankar som har kommit fram är att det är fantastiskt att Bethesda finns och att det är överväldigande att se hur mycket Bethesda verkar betyda för de pojkar som bor här. Men vi har också funderat över hur bra det är att bo på Bethesda i tio dagar och umgås ganska intensivt med pojkarna, för att sedan bara åka hem igen. En vers ur Psaltaren som dröjer sig kvar efter dagen är: ”Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig” (Ps 27:10).

Anna