Militär olydnad, civil olydnad och sakral olydnad

Om tre presidenters olydnad ska denna bloggpost handla. Först en kort fortsättning på inlägget från förra veckan om Perus ex-president Alberto Fujimori, tätt följd av Bolivias nuvarande president Evo Morales och till sist Paraguays president, den tidigare biskopen Fernando Lugo

Militär olydnad
Förra veckan skrev jag om att Perus tidigare president Alberto Fujimori blivit dömd till 25 år fängelsestraff för brott mot de mänskliga rättigheterna. En del peruaner menar att Fujimori bara vidtog de åtgärder som nöden krävde och att det in krig inte finns några regler att följa. Jag tror dock att det finns det. Dietrich Bonhoeffer skriver: ”Totalt krig använder alla tänkbara sätt… Allt är rätt och tillåtet som tjänar det egna folket. I västerländska krig har man alltid skiljt mellan vad som är tillåtet och förbjudet, mellan tillåtna och förbjudna medel för krigföring.” Det finns, även i krig, gränser man inte kan, inte får, överträda – även om motparten helt eller delvis gör det. Därför kan inte alla Fujimoris metoder rättfärdigas ens genom att klassificera kampen mot den kommunistiska gerillan somk krig.

Civil olydnad
I Perus grannland Bolivia heter presidenten Evo Morales. Han är okonventionell och lika älskad av sin anhängare som föraktad av motståndarna. Den enda bolivian jag personligen känner – en luthersk präst – beskriver honom som kokainframställningens främsta försvarare och en skam för hela Bolivia. Nu vill han i alla fall bli omvald. För att bli det behövdes en lagändning. Men tyvärr var inte det bolivianska parlamentet intresserad av att stödja den nya lagen. Där för tillämpade landet president civil olydnad. På skärtorsdagen inledde han en hungerstrejk för att förmå parlamentsledamöterna att anta lagförslaget. Efter sex dagar kom upplösningen – parlamentets majoritet anslöt sej till lagförslaget.

Sakral olydnad
Lite längre bort, men ändå ganska nära ligger Paraguay. Förra året valdes Fernando Lugo till landets president. Lugo var vid valkampanjens start biskop sedan många år i den romersk-katolska kyrkan. Vatikanen accepterade hans begäran om att avstå från präst- och biskopsämbetet. Med sin good will som ”de fattigast biskop” valdes han till president. Igår kom så nyheten i media över hela Sydamerika att president Lugo erkänt faderskapet till en två-årig pojke, avlad när Lugo fortfarande var biskop. Pojkens mamma är trettio år yngre än Lugo, och relationen sägs ha inletts medan hon ännu var minderårig. Reaktionerna är förstås starka, men ingen orkar bli särskilt förvånad. Förhoppningsvis tar presidenten – som ju inte längre är bunden av något celibatlöfte – sitt fulla ansvar, samtidigt som han ber om förlåtelse. Och sedan kan man kanske hoppas att hela historien trots allt kan påskynda att den romersk-katolska kyrkan avskaffar prästcelibatet som så tydligt är mot Bibeln och som åsamkar så många människor i Latinamerika stor skam och stort lidande.

/Erik

>