När drömmar blir till verklighet

– Jag är rädd, livrädd, säger personen som sitter framför mej. Det är drömmen som går i uppfyllelse, och jag är inte mest glad, jag är mest rädd.

Visst är det märkligt med den rädsla som infinner sej när våra drömmar går i uppfyllelse. Ju mer avlägsna drömmarna varit, ju mer ouppnåeliga, desto större risk för rädslan. Jag tror aldrig jag reflekterat över den tidigare. Men idag på förmiddagen i samtal med ett kristet syskon som plötsligt får möjlighet att studera det som så länge bara varit ett dröm insåg vi tillsammans att rädslan inte var unik. Vi kunde komma på flera exempel på situationer. Ett exempel är brudgummen som flyr ur kyrkan när det är dags för vigseln. Beror det på att han inte älskat sin brud och drömt om att bli gift – eller beror det på den märkliga rädslan som kommer med drömmarnas uppfyllelse?

En skolkamrat till mej hade kommit in på Chalmers tekniska högskola. En dröm. Tillsammans med en kamrat tog han bilen till Göteborg första dagen. Han släppte av kamraten utan för Chalmers huvudentré med orden: – Jag ska bara parkera bilen. Men han gick aldrig på uppropet. Istället vände han hemåt, och någon vecka senare när kamraten frågade var han blev av, svarade han: – Jag hitta ingen parkeringsplats. Men det var rädslan för drömmen som går i uppfyllelse.

/Erik

>