Ögonblick av lycka

Om tre veckor är jag i Sverige och om 20 dagar lämnar jag Bethesda. På ett sätt längtar jag hem till Sverige, hem till min familj och till mina vänner. Jag kan sakna naturen och bekvämligheterna i Sverige, som att kunna ta en varmdusch utan att behöva koka upp vatten eller att kunna stoppa mina smutsiga kläder i en tvättmaskin. Men att lämna Bethesda kommer vara svårt. Det är som att skiljas från en familj och vissa av dem jag kommer säga hejdå till kommer jag antagligen aldrig träffa igen.

Under de senaste dagarna har tankarna gått upp och ner. Jag kan tänka på resan hem och längta för att i nästa stund önska att jag kunde stanna. Vissa stunder är så bra att jag bara vill frysa tiden och få ögonblicket att vara för evigt. Som när Douglas får mig att skratta tills jag kiknar eller George vägrar släppa taget när jag ger honom en godnattkram eller när Julius äntligen förstår hur man löser en matte uppgift som jag försökt förklara i flera minuter. Detta är bara några av de upplevelser som jag älskar och som får mig att inse hur mycket jag kommer sakna Bethesda och människorna här.

Som tur är har jag inget val. På torsdag lämnar jag Bethesda för att ta mig hem till Sverige. Jag kan inte välja om jag vill stanna men jag kan välja att komma tillbaka. Det enda som krävs för att jag än en gång ska få komma tillbaka är en flygbiljett och lite tid. Den tanken tröstar mig när jag inser hur lite tid det är kvar. Samtidigt har jag 20 dagar på mig att njuta av allt som jag älskar här. Jag kan spela spel och leka med killarna tills all min energi är slut och mitt ansikte värker av alla leenden. Jag kan lösa uppgift efter uppgift av matte tillsammans med någon av killarna tills talen snurrar runt i mitt huvud. Och jag kan ge dem godnattkramar flera kvällar och le åt att de inte vill släppa taget fast jag är trött. Jag har fått ca 150 dagar i Kenya och har 20 dagar kvar. 20 dagar att njuta och göra till riktigt bra dagar.

/Ester Birgersson, Kenya