Har funderat, studerat och samtalat en del på sista tiden om Kyrkan. I Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter (s 335) fann jag följande korta formulering, som följt mig ett par veckor:
.
Ty ett barn på sju år vet numera,
Gud vare lov, vad kyrkan är:
Hon är nämligen de heliga troende
och ”fåren, som hör sin herdes röst”.
.
Med tillönskan om en god vecka
/Erik
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Luther är de korta sentensernas mästare.
ur boken Död elle levande församling av biskop Festo Kivengere i Ugandaa
”JJJag vill låta er få del av hur det nya livets ljus genomträngde en kyrka,som hade blivit ganska mörk det står i den heliga skrift mörkret som en bild av synden .
.Det fanns en tid då det var mörkt och dystert i Uganda
Jag vill använda den bild som står i Hesekiel 37.
…….. Profetn såg en stor dal.där det var tusentals ben .
Kännetecknet var ;Det var tyst,,,,,,,,,,
Det var fullständigt livlöst………
Det var ensamt………
Tyst livlöst………..
En mängd ben låg utströddaImngen gemenskap……
Så var det också i min kyrka i UgandaSjälv var jag ett av de döda benen
Vi var tysta ingen tacksägelsesång hördes.Det höjdes inga hallujarop för Jesus.
Men vi kunde vår bibel .I Hesekiels syn var det guds folk som var dött.
De kunde sin historiaDe visste att Gud hade befriat dem från Egypten .
De visste hur deras fäder hade gått Hur de hade dragit in i Kanaans land
De kände till vattnet som hade forsat fram ur klippan
De visste hur mannat hade fallit från himlen
De hade gamla testamentet ……. Det fanns ingen glädje inget brus.
I vår kyrka hade vi blivit undervisade,döpta och konfirmerade
…..Vi var mycket evangeliska …men döda med bibeln i våra händer
,,,,, Det var kaos.ingen gemenskap ……………….
Det var brutna relationer,splittrade hem ,lögner. hat,bitterhet
.Guds Ande började sitt verk i mitt stift. Då bröt livet igenom.
Jag skulle vilja säga Er ”GE ALDRIG KYRKAN FÖRLORAD” Ebba-Maria Göth..