Semester(o)vanor

Just nu njuter vi av en veckas efterlängtad och välförtjänt (jo, jag vågar säga det själv) semester. Igår tog vi bussen tre timmar söderut från Chiclayo och kom till Huanchaco. Ett sömnigt fiskeläge som blivit ett litet turistparadis. Vi bor på Hotel Bracamonte.

Barnen har just somnat. Maggan och jag sitter utanför vårt rum och äter äpplepaj och glass. Ljuvligt. Och så har vi skrivit ett par mejl till släktingar i Sverige. Det vi saknar mest när vi är lediga är nog att umgås med familj och släkt. I Sverige var det nästan självklart att göra det om vi var lediga en vecka. Men mejl kan ju också vara ett bra sätt att hålla kontakt.

Mejl kan också vara något ganska störande. I eftermiddags kollade jag snabbt min inkorg och såg att jag fått ett mejl som helt uppenbart var relaterat till mitt arbete. Varför lät jag det inte ligga oöppnat? Det gjorde jag i alla fall inte. Innehållet var allt annant än positivt – och så var ett par timmar förstörda av att jag gick och funderade på det. Hoppas nu jag kan släppa det tills semestern är slut. Och hoppas jag lär mej till nästa gång att vissa saker kan – och bör – vänta.

Lite senare i kväll fick jag, eller rättare sagt ”vi” eftersom jag delar mejladress med min närmaste kollega och min enda fru, ett nytt mejl. Det var från en helt annan avsändare och det vägde med råge upp det första jobbiga mejlet. Det var vår äldsta dotter, Lovisa 7 år, som skrev:

yohooooooooooooooooo

Lovisa fick sin mejladress för någon månad sedan och gillar att mejla. När hon hörde att Maggan och jag skrattade till vid datorn när vi öppnade mejlet, kom hon springande med ett stort leende på läpparna och sa: ”Semester!”

/Erik