Sista hembesöket för i år

Sista hembesöket för detta året gjorde vi igår. Vi körde i ca en timme och sen var vi framme i ”Mau forest” där Michael bor, en av våra pojkar på Bethesda. När vi åkte upp och ner över backarna och såg de stora fälten kändes det lite som o vi var i Sverige. ”Sköna gröna Sverige” visst saknar jag mitt hemland emellanåt men samtidigt så trivs jag väldigt bra här. Speciellt med hembesöken, det har blivit mer och mer spännande att få komma hem till bethesda pojkarnas familjer och se med egna ögon var ifrån de kommer. Många gånger får vi en större förståelse av barnen efter vi träffat föräldrarna.

Michaels mamma var så glad över att se sin son, även om det var svårt för henne att visa det så märktes det på henne. Hon sa väldigt tydligt att hon ville ha honom kvar. Hon ville alltså inte att han skulle åka med oss tillbaka till Bethesda. Sen frågade vi Michael vad han vill och han sa det samma, ”jag vill stanna hemma hos mamma”. Jag kan inte påstå att det var något ”fint” hem vi kom till, ett enkelt lerhus med ett enda rum med ytterst få möbler, smutsigt, en säng med en sliten madrass och några grytor som stod i det ena hörnet av rummet. Men vi fick se en helt annan sida igår. Vi såg en mamma vars kärlek till sina barn sken igenom trots fattigdom. Vi fick se hoppets låga skina i det hemmet trots att de inte ägde så mycket. Det var fantastiskt! Om jag tänker tillbaka på de hembesöken jag har fått vara med på så är detta besöket ett av de mer positiva!

Ni kanske kom ihåg att jag skrev om barnet som somnade i min famn på ett hembesök i Elburgon (det är ganska längesen nu) när jag kände gråten i halsen när jag la ner barnet i soffan. Igår hände samma sak, ett barn somnade i min famn men denna gång kändes det lättare att se det sovande barnet i soffan när vi skulle åka. Jag visste att barnet var omslutet inte bara av Guds kärlek utan också av sin mammas.

Michael åkte tillbaka med oss. Om två veckor ska vi ha ett läger för killarna på Bethesda. Vi har bjudit in alla föräldrar också. Näst sista dagen på lägret ska föräldrarna komma för att se mer av Bethesda, vi ska ha både seriösa snack men också passa på att ha roligt tillsammans. Kissinger sa igår i bilen: ”make sure you plan for that game with the spoon and potato” alltså, stafetten när man ska ha en sked i munnen med en potatis på. Det ska bli roligt! Be gärna för vårt läger! Det börjar den 28 november och avslutas den 5 december då pojkarna ska åka tillbaka hem med sina föräldrar.

Jag måste bara berätta en sak till! I helgen var jag och Mia med Kerstin i Eldoret. Det var en mycket trevlig helg! Jag vet inte om ni kom ihåg Franklin jag skrev om, en HIV-positiv kille som var på Bethesda Gilgil 2007. Vi tog honom tillbaka till Eldoret när han var som sjukast och jag kom ihåg att vi alla trodde att han skulle dö p g a sin sjukdom. MEN han lever! Det var en glad Franklin jag fick träffa i helgen och det var så härligt att se honom! Han har blivit längre och lagt på sig några kilon. Han måste äta bromsmediciner varje dag men det gör han gärna, som han uttryckte det: ”bara jag få vara frisk så är det värt det trots en del biverkningar”.

Lina Jämstorp