Strax innan midnatt ankom SJs tåg tidtabellsenligt till Stockholms C. Jag hade fått löfte om att få inkvartering för natten hos en av predikanterna i Roseniuskyrkan. Det visade sig att fler var i behov av detta.
Tre andra ELMare hade hamnat i Stockholm p g a inställda flyg från Frankrike till Köpenhamn. Skulle då predikanten säga att det inte fanns rum för dem i härbärget? Icke. Vi fick plats allihop.
Vid halv nio i morse var jag på den peruanska ambassad för att försöka jobba vidare med de dokument som våra utsända danska medarbetare behöver i visumprocessen i Peru. Det är märkligt att ett kontor mitt i Stockholm kan kännas så peruanskt. Inte bara språket, utan procedurerna, inredningen… En liten bit av Peru helt enkelt. Tyvärr inte den bit jag uppskattar mest. Strul med peruanska myndigheter ger mig magont och sömnproblem. Men nu hoppas jag att ytterligare en pusselbit fallit på plats och dokumenten ska sändas till Peru i morgon.
Att vara på resa, oavsett om det är i Sverige eller utomlands innebär ofta att man behöver vara flexibel. När jag klarat av vad jag skulle inne i Stockholm satte jag mig på flygbussen ut till Arlanda. Vi kom kanske 500 meter innan bussen fastnade i en trafikstockning. Efter en halvtimma sa chauffören åt oss att ta våra väskor och promenera tillbaka till Centralen och ta nästa buss, som enligt uppgift skulle ta en annan väg ut ur staden. Jag vågade dock inte chansa på detta utan gick till Arlanda Express och tog det lite snabbare, men också driftssäkrare tåget. Så nu sitter jag på flygplatsen och väntar på att få fara till Umeå.
Igår kväll läste vi Ps 40 som (sen) aftonbön. Några verser:
Jag väntade ivrigt på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa
och gjorde mina steg fasta.
Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN. (Ps 40:2-4)
/ErikJA
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved