Svenskt = självklart?

På bloggen släpper vi nu fram Elinore Thuresson, volontär i Chiclayo, som gästbloggare:

”Det är väldigt lätt när man kommer till ett nytt land och en ny kultur att ifrågasätta allt och tycka att mycket är konstigt och man kanske inte förstår riktigt varför dem gör si eller så eller varför det är på ett visst sätt. En del saker kan man få reda på varför, medan vissa får man bara acceptera.

Men något jag tror är viktigt och som jag nu gjort genom att läsa, Svenskar hur är vi och varför? av Gillis Herlitz, är att fundera på hur det egentligen är i Sverige och varför vi gör vissa saker på vissa sätt, är det så mycket bättre eller så mycket mer rätt? Det är väldigt intressant att läsa om hur vi svenskar är och sådant som bara är självklart i Sverige, det gör i alla fall inte jag så ofta. Och jag kan känna igen mig i det mesta, och om man ser detta med ”icke-svenska” ögon så skulle det vara precis lika konstigt som vissa saker här är för oss.

Och en del av det ”svenska sättet” sätts på prov här. Ett exempel är tid och planering. Vi svenskar är väldigt tidsberoende, punktliga och planerande människor. Det har vi uppfostrats in i att vara och om man har bestämt att exempelvis ett möte börjar klockan 10 så börjar det klockan 10 och man blir ganska irriterad på personer som inte kommer dit till den tiden. Så är det inte riktigt här i Peru, vilket kan irritera och frustrera mig många gånger. Men man lär sig till viss del. Jag hjälper t.ex. till på en förskola 3 dagar i veckan, och den ska börja 8.30, jag brukar komma dit vid 8.45. Då kanske det har kommit 2-4 barn. Det är först framåt 10 man kan räkna barnen för att se hur många det är där den dagen, det är 24 barn totalt men tror inte alla har varit där på samma dag dem dagarna jag varit där. Och det är inte som i Sverige att det anmäls om barnet kommer eller inte. Orsaken till att dem inte kommer eller att dem kommer sent kan vara många. Men en som för mig är helt ofattbar är att det kan bero på att det var så kalt på morgonen så då ville barnet (eller föräldrarna) inte gå upp ur sängen, eller dem var så trötta så därför blev det lite senare. Har många gånger tänkt att det är verkligen tur att dem inte bor i Sverige där det kan vara 10-15 minusgrader på morgonen på vintern när det är dags att gå upp (dock inte inne i husen) här har dem problem på vintern när det är 15-20 grader. Jag är ganska flitig användare av snooze-knappen, så jag kan verkligen förstå dem, det kan vara kalt och segt att komma upp, men det är ju bara att göra!

Jag skrev också att vi är väldigt planerande människor, tror nog dem flesta svenskar ofta har en almanacka med fullspäckat schema, man planerar upp sin arbetstid, tiden hemma efter arbetet, helgerna och sin semester. Jag tror inte och jag upplever inte att det är riktigt så här. Tror att många svenskar många gånger skulle kunna ha svårt för ett oplanerat besök av någon, eller att stöta på någon gammal bekant någon stans som då skulle kunna leda till en timmas trevligt samtal. Det skulle för många inte fungera då dagen redan är fullbokad och skulle förstöra mycket med en timmas förskjutning. Och ett spontant besök skulle också kunna störa, både ör dem sysslor man gör och renat av bara för att det inte var planerat och det var ”just” när jag hade tänkt se på tv, slappa lite, tvätta lite osv. men ett besök av en vän kanske skulle kunna ge så mycket mer. Tror inte det är så här, här öppnar dem och släpper in en med glädje när man knackar på dörren och man upplever inte att man själ deras ”dyrbara tid” även om dem antagligen höll på med något innan man kom.

Och jag tror det finns för- och nackdelar med både det svenska viset och det peruanska viset. Jag tror att peruanerna skulle behöva en del av det svenska med att planera och hålla tider men jag tror även vi svenskar behöver mycket av det peruanska. Inte minst för att minska ner på stress och utbrändhet som finns mycket av idag och för att få plats med lite mer spontana grejer! Tänk hur det skulle vara om man kunde ta bort nästan hälften av sakerna i kalendrarna. Då skulle många nog må lite bättre och hitta på lite mer ”crazy” spontana saker. 😉 Något att fundera på!”

Elinore Thuresson, volontär

Mer av Elinore kan Du läsa på www.resedagboken.se där Elinore skriver under signaturen elinore.t

>