Tälttankar i sommarvärmen

Sedan mer än sjuttio år har tältmöten sommartid varit en del av ELMs verksamhet. Men på senare år har tälten satts upp på betydligt färre platser än  tidigare. Är tältmötets tid förbi?

Denna och förra veckan har jag predikan vid tältmöten i Eket och i Höganäs. Låt mig dela några reflektioner. Det är förresten ELM Syd som samordnar tältmötena i södra Sverige – läs om tälten på Syds hemsida.

I den tidiga tältmissionens dagar var tältmöten ett sätt att komma människor nära. Före och under andra världskriget var det få som hade tillgång till bil och kunde köra flera mil för att lyssna till en predikan. Konkurrensen var betydligt mindre, t ex fanns det ingen teve att tävla med. När ett tält sattes upp hände det något i byn och man gick dit med viss nyfikenhet. Dessutom bjöds man kanske in av grannar och arbetskamrater man kände.

Idag är situationen annorlunda på många sätt. De flesta svenskar på landsbygden har tillgång till bil och förflyttar sig lätt några mil. Det gör att tältet inte behöver komma nära, och samtidigt att även om tältet kommer så måste det konkurrera med händelser på flera mils radie. Teve och andra media konkurrerar också om uppmärksamheten.

Och inbjudningarna? Jag har inget vetenskapligt underlag, men jag tror att vi känner våra grannar allt sämre. Grannfejder har nog alltid funnits, men det har också funnits mycket goda grannrelationer och om man går en eller två generationer tillbaka i tiden så tror jag man kände sina grannar mer. Då kanske man också från grannen sida följde med till ett tältmöte om man frågades. Och den som var med i missionsföreningen som satte upp tältet kanske också var mer villig att bjuda in grannar som man kände och tyckte om.

Är slutsatsen att tältens tid är förbi? Nej, jag tror inte det. Jag tror det är så att tiderna förändras, och kristna verksamhetsformer också behöver göra det. Särskilt sådana som syftar till att ”nå ut”.

Ingelsträde Missions- och Ungdomsförening valde för några år sedan att nysatsa på tältmöte. Man bytte plats från någon äng utanför kommunens tätorter till hamnplan i Höganäs. Bra! Tältet finns på en plats där många ser det. Men det räcker inte. Man började bjuda in mer aktivt, man arbetade med formerna så att de som kom skulle känna sig välkomna. Ibland fick man nog påminna varandra om att ”Nu sa du: – Vi sjunger den välkända sången…” Om man förväntar sig besökare utan förkunskap finns det inga kända sånger (utom kanske Den blomstertid nu kommer) och man kan inte ta för givet att någon vet skillnaden på Gamla och Nya testamentet.

Satsningen i Höganäs är spännande och som predikant är det också en stor utmaning att tala på ett sätt som kan förstås av den som kanske aldrig hört en predikan. Jag hoppas att årets tältvecka i Höganäs ska bli livsavgörande för någon eller några. Och jag hoppas att Ingelsträdeföreningen orkar satsa vidare fler somrar!

Förra veckan predikade jag i samma tält, men då var det rest i Eket. På en äng utanför tätorten. Hur gick det då? Mina predikningar ska jag inte utvärdera. Men jag tycker också att Eketföreningen jobbat medvetet med tältmötena de senaste åren (jag har inte något särskilt långt perspektiv). Riktningen är inte lika tydligt utåt, men man har lagt upp program med en ambition att kunna vara intressant och relevant för den som ”kommer utifrån”. Särskilt om man vågar komma vid flera tillfällen. Och samtidigt blir tältmötesveckan en chans till fördjupning för bygdens kristna. En fördjupning som kan vara väldigt värdefull, inte minst för dem som på grund av arbete och mycket annat i vardagen har svårt att under året få mer undervisning än söndagspredikan ger.

Så dessa två inriktningar på tältmöten tror jag har framtiden för sig: Evangelisation och fördjupning. En tredje användning, som jag tror ELM Syd också har funderingar på, vore tält på sommarfestivaler i städer. Där kanske mötesformen behöver göras om, eller helt släppas, till förmån för mingelevangelisation, erbjudande om förbön, etc.

Det var några tankar omkring tältmission. Om någon vill komplettera så skriv i kommentarfältet.

/ErikJA