Tillbaka i Nairobi

Efter flera intensiva dagar är vi nu tillbaka i Nairobi. Vi har delat upp oss i två grupper. Erik och Kerstin håller ställningarna i västra delarna av landet. Amanda, Malin och jag har förflyttat oss till huvudstaden. Vi mellanlandar i Nairobi för att, om några dagar, resa vidare till Samburu. Generalsekreterarens mamma har dött och vi kommer, om allt stämmer med planeringen, närvara vid begravningen. Flera av kyrkans högsta ledare kommer att resa upp till Samburu för att dela familjens sorg.

I tisdags fick vi ett givande samtal med kyrkans ärkebiskop Walter Obare. Han är sjuk och inlagd på sjukhuset i Kisumu. Vid första anblicken verkade han svag och trött. Men efter ett tag kom han på benen och vi satte oss i besöksrummet och samtalade. Då var det helt plötsligt samme Obare som alltid. Han pratade länge om kyrkans situation och förklarade alla detaljer. Vi hälsade från alla vänner i Sverige och framförde att många vänner i Sverige ber för honom. Han är tacksam över relationen till ELM. Han önskade fler missionärer i Kenya från Sverige.

I samband med besöket på sjukhuset träffade vi även biskop Joseph Ochola och Obares familj. Den kenyanska traditionen bjuder att familjen och vännerna är nära en sjuk person. Vid detta tillfälle dök även kyrkans projektledare Afram Pete upp och han har följt oss hela vägen till Nairobi. En intelligent man som förhoppningsvis kommer att betyda mycket för kyrkan framöver.

Vi besåg även kyrkans område i Kisumu. Tyvärr har kliniken nyligen stängt för att det är svårt att hitta kompetent personal med tillhörande lönekrav. Kyrkan visade oss den bokaffär som planerats under en längre tid. Där hittade vi Rune Imbergs bok ”A door opened by the Lord  ” och flera av Scripturas böcker författade av Josef Imberg. Böcker från Scriptura överlämnades. Vi fick även tillfälle att samtala med projektkoordinatorn för fredsarbetet, Samuel Odiambo. De planerar en workshop i december och de får in många ansökningar om seminarier med fredsarbetet från församlingar i kyrkan.

Efter lunch på tisdag körde vi mot Matongo. Vilken glädje att möta studenter och personal. De riktigt sjuder av liv och aktivitet på denna, för många missionsvänner, välbekanta plats. Grundskolan har många elever och rektorn tog emot oss på sitt kontor. På det teologiska seminariet har de aldrig haft så många studenter. 89 studenter återfinns där på olika nivåer. 24 av dessa är diakonissor som går en grundutbildning eller en påbyggnadsutbildning. MLTC (Matongo lutheran theological college)rekryterar numera studenter från Tanzania, Kongo och Sydsudan. Tidigare flyttade ELCK:s studenter till Tanzania för att studera. Numera kommer det studenter till Matongo, mycket glädjande.

LCMS, missionsorganisation från USA, har betalat en imponerande utbyggnad som nu tjänar som ett nytt bibliotek. Detta är ett måste om MLTC skall uppnå universitet status. På MLTC hade jag förmånen att samtala med kyrkans ledare för muslimarbetet, pastor Zedekaia. Han berättade om ett komplicerat arbete som, genom de senaste händelserna i landet, förvärrat insatserna. Han var uppe i norra Kenya under den första attacken. Han berättade även om en annan präst i ELCK som fick gömma sig en längre tid för att inte bli tillfångatagen.

Trötta men glad och nöjda landade vi så småningom tillbaka på missionsstationen i Atemo. På onsdagen startade vi tidigt och styrde bilen mot Iterio. En station med historiska vingslag. Där, 1948, startade det arbete som idag är ELCK. All personal har fullständig kontroll på att det var ELM-BV som lade grunden till det som i dag är ELCK. Det är en stor förmån att få representera ELM och tacksamheten är stor till Herren Gud och de medarbetare som arbetat många år i missionens tjänst. Med risk att glömma någon avstår jag från att räkna upp namnen men ledarna i kyrkan minns med glädje och tacksamhet de svenskar som bott och arbetat på Iterio.

Iterio, är något av en plats där kyrkans nuvarande bekymmer återfinns i mer koncentrerad form. Samtidigt bli hela situationen avdramatiserad när man får möta människorna. Vi följde noga de instruktioner som kyrkans ledare gett oss. Vi hälsade på de flesta av ledarna och blev guidade runt på området av en av kyrkan utsedd person. 50 evangelister fanns på plats för en kortkurs. Det berättades att, helt otroligt men sant, 4000 personer firar gudstjänst en vanlig söndag. Hela söndagen består av gudstjänster. Visst, majoriteten består av elever från de skolor som finns på området men ändå, vilken stor skara på en enda plats.

Kliniken på Iterio hade öppnat på nytt. Stolt visade personalen upp alla lokaler och utrustning. Sist besökte vi även här rektorn på grundskolan. Även han minns med glädje många av de svenskar som bott och arbetat på stationen. Efter en gemensam lunch var det dags för Amanda, Malin och mig att ta farväl av Erik och Kerstin. Kerstin har verkligen pysslat om oss på allt sätt och vi ber att hon skall få tjäna på det sätt Herren har bestämt. Nu har vår missionsledare introducerats i arbetet i Kenya. Be att han får en välsignad avslutning på sitt besök i Kenya.

ELCK står inför många komplicerade utmaningar. Men, kyrkan växer enormt mycket på vissa plaster. I Pokot i nordvästra Kenya pågår en omfattande väckelse som samlar stora skaror. Även det lilla vi hann uppleva vittnar om att kyrkan ökar både i antal personer och församlingar.

Jonny Bjuremo