Vart tog vattnet vägen?

En helt vanlig torsdag, jag sitter hemma och skriver. Solen tittar fram emellanåt mellan molnen, regnet verkar fortfarande inte vilja komma och vattenbristen börjar bli allt mer synlig. Förra helgen var vi i Maralal som ligger i Samburu, ca 5 timmar norr om Nakuru. När vi åkte längst vägen (de sista tre timmarna är det grusväg) såg vi en del människor stå och vifta med händerna, inte för att de vill ha lift utan för att de var i stort behov av vatten. Kanske någon kunde ge dem lite vatten?? Jag och Sofia har inte haft vatten i våra kranar under en månad nu. Vi sparar så mycket vi kan, det innebär att vi inte kan duscha varje dag och ungefär två gånger i veckan får vi åka och köpa vatten för att det ska finnas för tvätt, städning och matlagning.

I nästan två veckor har Living Water International varit på Bethesda för att borra efter vatten. De skulle borra 250 meter men det blev 270 i stället. Tyvärr hittade de inget rent klart vatten, bara lera. Det var förstås trist att få det beskedet och det kändes som att luften gick ur de flesta av oss på Bethesda. Även pojkarna var besvikna och alla frågade sig varför?? Vi hade stora planer att när vi äntligen skulle få vår egen brunn med vatten skulle mycket på Bethesda förändras. Det skulle bli grönt och fint, den lilla åkerplätten med de få torra plantorna skulle börja växa, vi skulle sälja vatten till andra runt omkring och på så vis få in pengar till verksamheten, pojkarna skulle både ha vatten att dricka och tvätta sig själva och sina kläder med och det skulle finnas tillräckligt med vatten för matlagning. Men nu blev det inte så.

Fortsätt att be för Bethesda! Just nu är de flesta pojkarna ordentligt förkylda och har varit hemma från skolan de två sista dagarna. En av pojkarna skojade och sa att de fått svininfluensan. Det tror vi inte, de har börjat i skolan och fått några fler bakterier att slåss emot.

Lina Jämstorp