Angående debatten i Expressen

De senaste månaderna har en diskussion pågått på nätet om samkönade relationer i frikyrkan. Det är verkligen ingen ny diskussion, men den fick nytt syre när EFK-församlingen i Örebro valde att ta upp frågan i sin församling och på det viset föregick sitt samfunds behandling av frågan. EFK-pastorn och förre ordföranden i Svenska Evangeliska Alliansen skrev ett längre blogginlägg om saken vilket fick Jonas Gardell att skriva ett öppet brev till Swärd i Expressen, och sedan har det fortsatt.

Så långt får man väl säga att allt är som vanligt, men i förra veckan gick Joel Halldorf ut med en text i Expressen där han argumenterade för att frikyrkorna förbehållslöst ska välkomna de homosexuella i församlingen. Som med alla debattörer finns det givetvis olika åsikter om Joel Halldorf, men personligen måste jag säga att jag har uppskattat många av hans texter. De är inte alltid lika teologiskt skarpa som jag själv hade önskat, och hans läsning av Luther i sin bok ”Inte allena” är bedrövlig, men hans kulturkommentarer är ofta väldigt träffsäkra med ett teologiskt djup och en vacker prosa. Han har tveklöst vuxit fram som en teologisk auktoritet för många unga kristna, vilket gör hans artikel desto viktigare att kommentera.

Jag ska emellertid inte kommentera just hans artikel så mycket närmare än så här. Andra har skrivit om texten minst lika bra som jag hade kunnat göra. Jag vill särskilt lyfta fram Joakim Lundqvists text i Världen Idag, Världen Idags kommentar på ledarplats samt Olof Edsingers replik i Expressen.

Kortfattat går deras svar ut på:

• Att välkomna någon är inte detsamma som att acceptera allt denne gör eller säger. Man kan alltså välkomna homosexuella utan att ändra äktenskapssyn.
• Halldorf har fel när han skriver att det inte är en bibelsynsfråga. Halldorf kan bara skriva så eftersom han förbigår de viktigaste bibeltexterna, nämligen skapelseberättelsen och Jesu ord om äktenskapet i Matt. 19.
• Även om det är en teologisk diskussion som förs måste vi komma ihåg att det är människors liv och drömmar vi talar om. Det kräver ödmjukhet och respekt i samtalet.

För den som vill ha en djupare teologisk diskussion av ämnet vill jag hänvisa till två blogginlägg jag skrev på Roseniuskyrkans blogg, hösten 2017 när Libris precis hade gett ut två debattböcker i frågan, Anton Lundströms ”Välkommen in i min garderob” och antologin ”Välkomna varandra”. När jag läser igenom inläggen på nytt märker jag dels att argumenten inte har förändrats ett dugg, Halldorfs argument har redan framförts i Libris böcker och de argumenten har redan hörts i andra texter, dels att innehållet i mina inlägg fortfarande håller – kanske just för att så lite har hänt på det teologiska planet.

Det första inlägget handlar huvudsakligen om den teologiska aspekten av äktenskapet, och det andra inlägget handlar snarare om Bibeln har att säga om vad som är meningen och målet för människans liv.

Läs gärna och kommentera, men kom ihåg att lyda den salige Petrus förmaning:

Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. (1 Pet. 3:15-16.)