Ungefär en och en halv vecka har gått sedan vi lämnade Sverige och kom till Bethesda. Här händer alltid någonting så dagarna går undan och vi glömmer på sätt och vis att vi är så långt ifrån våra familjer. Direkt när vi kom hit blev vi varmt välkomnade till Bethesda-familjen av både personalen och killarna. Så på sätt och vis har vi en familj här i Kenya också. Härlig känsla att redan kunna känna så!
Nu under den första tiden är det mycket att ta in och smälta varje dag, och även om jag har svårt för att ta pauser så är de värdefulla när jag väl gör det för då hinner jag smälta i alla fall några av alla intrycken. Det är nya rutiner, nya sätt att laga mat, städa, tvätta, ny kultur, nytt språk och nya människor. Allt är nytt! Men jag är väldigt tacksam över denna möjligheten, att jag får vara här och får vara en del av arbetet på Bethesda. Jag känner att jag är på rätt plats, det är här jag ska vara nu. Men jag är samtidigt medveten om att tuffa dagar kommer, både för mig och Ester, så vi är tacksamma för all förbön från er där hemma. Ni får gärna fortsätta be för att vi mer och mer ska komma in i vardagen här och att vi ska fortsätta trivas.
Ester berättade i sitt inlägg lite om hur våra dagar ser ut, att vi är med några klasser på förmiddagarna och att vi sedan är med våra killar när de kommer hem från skolan. Precis som Ester har jag nog aldrig tidigare spelat så mycket fotboll som jag gjort under dessa dagarna här och det har aldrig varit så roligt som nu. Killarna peppar oss till att vara med, vi ska spela alla mot alla, i lag, lägga straffar eller bara passa varandra. Så länge en fotboll, som de själva tillverkat, finns med i leken är de överlyckliga. Det är fantastiskt att se deras glädje! Killarna berömmer både varandra och oss och visar gärna lite tricks de lärt sig. Att prata fotboll är också en del, prata om vilka lag vi hejar på och hur det gått i deras senaste match. Fotboll, fotboll och ännu mer fotboll är nu en del av min vardag. Förutom fotboll spelar de gärna volleyboll, leker lekar, springer runt med däck, ser vem som springer snabbast och står på både huvud och händer. Killarna är fulla av energi och håller igång nästan hela tiden. Men de uppskattar också att sitta på gräset och prata, ställa frågor om Sverige och prata om skillnaderna mellan Sverige och Kenya. Vi får lära dem om Sverige och vår kultur och vi får på samma gång lära oss mer om Kenya. För varje dag som går lär vi känna varandra bättre och delar mer och mer med varandra.
Något jag uppskattat under denna tiden är personalens och killarnas hjälpsamhet, alla hjälps åt med allt. De hjälper mig och Ester att förstå och lära oss allt som är nytt och de hjälper också varandra. De visar oss hur de rensar bönor, hur vi ska hacka sukuma wiki, tillaga mat, tvätta kläder, putsa skorna, laga skor osv. De tar sig tid, ingen stress, och ser till så att vi förstår och låter oss testa på egen hand. Har någon ett svårt mattetal behöver den aldrig sitta och klura själv för där är alltid någon som kommer och försöker förklara eller om tex. en av de yngre killarna inte når när de tvättar fönster är någon av de äldre killarna där för att hjälpa till. Varje dag är det samarbete, vilket är så härligt att se! Jag är imponerad!
Be gärna för mig och Ester, barnen och personalen, vi är tacksamma för all förbön!
/Julia Nilsson, Kenya
Lycka till Julia och hälsa Ester! Vi ska be för er och killarna på Bethesda. Kära hälsningar Janne och Annis, Chiclayo.
Tack för att ni bär oss i förbön, fantastiskt att få vila i det under denna resan! Vi ber för er och ert arbete också.
Tack, Julia! Så mycket du o Ester tar in! Ni finns i våra böner! Kramar
Åhh underbart att höra att Du/ Ni fått en familj i Kenya också! Ber för Er! Kram Amie