Bethesda har ett preventive program, alltså ett förebyggande program för barn från slummen. Varje dag kommer ca 50 barn mellan åldrarna 3-8 till Bethesda för att få undervisning, mat och te. De går från sin by varje morgon för att ta sig till Bethesda. Det tar 2 timmar (om inte mer för de mindre) att ta sig dit. Ofta har de inte ätit någonting annat än den maten som de fick förra skoldagen på Bethesda. Vissa kommer ibland på morgonen med ont i magen och frånvarande blick. Då är största sannolikheten att föräldrarna har gett dem alkohol hemma så att de ska somna och på det sättet inte behöver ligga vakna pga hunger. Några av barnen kommer från soptippen där de överlevde genom att hitta mat där. På Bethesda finns 2 lärare som tar hand om dessa barn och de kämpar varje dag för att ge kärlek, mat och undervisning till de här barnen. Vilket jobb de gör! Jag kan se i deras blickar att de behöver styrka och uppmuntran. Bethesda vill så mycket mer men har inte resurserna till det. Att “fånga in” barnen från slummen är förebyggande på det sättet att många av de här barnen antagligen hamnat på gatan i Nakuru annars.
Barnen är så ivriga att lära sig och visar stolt upp allt de kan och sjunger för glatta livet en massa ramsor. Idag vaknade jag upp till ljudet av en av deras ramsor “A cow, a cow is a cow. A cat, a cat is a cat. A donkey, a donkey is a donkey…” Många av barnen kommer tidigt, tidigt till Bethesda, redan innan lärarna har kommit, för att det är här de känner sig som hemma. Men jag observerar också att de är trasiga på så många sätt. Många är smutsiga och nästan alla testar våra gränser på vad som är okej och inte okej. Jag ser ofta många av barnen slå varandra och to put it mildly så är barnen en aning vilda. Mina tankar går direkt till deras hem och jag undrar vad deras föräldrar har lärt dem? Har de fått någon kärlek? Har de blivit utsatta för våld? Fysisk och psykisk våld? Har de ens någon familj?
Behovet är så stort och resurserna är så små. Jag blir alldeles matt i kroppen. Jag försöker ge dem så mycket jag bara kan och jag tar mig ann uppgiften att uppmuntra och peppa personalen på Bethesda. Jesus får vara drivkraften.
Malin Månsson
Volontär, Kenya
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Underbart att höra din beskrivning! Ja, låt Jesus vara drivkraften ” Ja med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig!” Gud välsigne Er!
/ Amie