Fem bröder och två frågor

Chesinende, en av ELM-BV:s f d missionsstationer nära huvudvägen mellan Nakuru och Kericho har egentligen aldrig riktigt tilltalat mig. Detta trots att landskapet runt omkring är synnerligen vackert, klimatet behagligt, och man alltid blivit mycket varmt välkomnad av de danska och svenska missionärer som varit verksamma där.

Förmodligen har detta berott på att jag aldrig haft någon riktig kontakt med kenyanerna på plats. Denna ”skada” har nu dessbättre reparerats.

Stationen som numera självklart övergått helt i ELCK:s regi, hyr tillsvidare ut ett av de gedigna och hemtrevliga bostadshusen till ELM. Här har missionär Kerstin Nilsson inrättat sig för arbetet inom det centrala stiftet.

Under min volontärstid har jag några gånger gästat Chesinende och  har då kommit i kontakt med bröderna Ezra och Ebenezer Mutai. De är liksom sina tre andra bröder föräldralösa och har på olika sätt stöttats av Kerstin, som de numera alla fem kallar mama.

Pojkarnas mor gick bort för ganska många år sedan och fadern, som efter sex års studier vid Mekanissaseminariet i Addis Abeba återvände 2001 för att tjänstgöra inom ELCK, dog kort tid därefter.

I Nairobi har jag träffat äldste brodern Tobias som sysslar med musik och musikinspelningar och tillhör Kawangwareförsamlingen som Kerstin och jag besökte i slutet av mars. Näst äldst är 26-årige Ezra som har en utbildning inom turistområdet och just nu söker jobb i Nairobi. Sen kommer Dennis som håller på med ekonomistudier i Nakuru. Därefter Ebenezer, 22, utbildad snickare som vanligtvis håller till i Oyugis när han inte är hemma i Chesinende. Yngst är Wallace som fortfarande går på gymnasiet.

Ezra i gul tröja, Wallace i grön tillsammans med släkt och grannar

Ezra hade jag redan god kontakt med, men det skulle bli bättre. När jag häromdagen skulle köra tillbaka till Matongo efter att ha skjutsat vår son Fredrik som varit på besök till flyget i Nairobi, erbjöd Ezra sig att följa med som sällskap.

Under färden till Chesinende, som tog i stort sett hela dagen eftersom Ezra ville att vi i Nakuru skulle hälsa på broder Dennis i dennes enkla studentlya, hann vi avhandla det mesta: fotboll, politik, kultur, äktenskap, musik men framförallt tros- och livsåskådningsfrågor.

När vi efter ett antal mer eller mindre livsfarliga trafiksituationer (normalt i Kenya) anlände till Chesinende, fann vi att Kerstin samt de båda lundastudenterna Frida Ekström och Maria Gunnarsson inte hunnit hem från sitt uppdrag.  De båda tjejerna håller på med ett projektarbete  och finner sig väl tillrätta på Chesinende.

Frida Ekström och Maria Gunnarsson

Ezra tog mig då med på en härlig promenad uppför de branta backarna i de vackraste av omgivningar högst upp på höjden där hans och brödernas mark är belägen. Jag presenterades för glada släktingar och grannar och träffade också för första gången yngste brodern Wallace, hemma under skollovet. De båda bröderna visade stolt upp det nya hus de alla fem gemensamt håller på att uppföra och Ezra pekade ut den exakta platsen där brödernas föräldrar ligger begravda, i enlighet med traditionen framför ingången till huset.

När vi står där och ser ut över den vackra utsikten kommer vi in på frågan om de hädangånga kan vara medvetna om oss, om hur vi som fortfarande lever har det. Och vi kommer så småningom fram till att vi båda två är ganska övertygade om att så är fallet, inte minst med tanke på vad som skildras i Jesu berättelse om Lasaros och den rike mannen.

Hur det nu än må vara med den frågan, så dyker ytterligare en upp hos mig däruppe på höjderna över Chesinende: Varför rycks en lovande pastor som utbildats under sex år bort efterlämnande fem moderlösa pojkar?

Vilken människa har kunskap om Guds vilja? Vem kan tänka ut vad Gud vill? De dödligas tankar är otillräckliga, våra beräkningar är inte att lita på. Vish 9:13

Per-Martin Hjort