God Jul kära vänner!

Vår julafton började väldigt ”o-juligt”, med bland annat ett besök på immigration office för att hämta ut våra pass. Vi har verkligen inte haft någon julstämning alls idag, men efter att ha strosat runt i den gassande solen i några timmar så bestämde vi oss för att besöka NLM:s julgudstjänst. Det kändes dock lite motvilligt eftersom vi inte riktigt var säkra på hur vi skulle ta oss dit, så hela projektet med julgudstjänst kändes helt enkelt väldigt bökigt. Men efter en hel del om och men så åkte vi som sagt ändå dit.

Själva gudstjänsten var mycket fin, och vi var glada över att kunna sjunga med i alla julsångerna, men någon julstämning infann sig ändå inte. Men just som vi satt där och lyssnade till ”O helga natt” så kände jag starkt hur Gud talade om för mig att vi skulle få träffa någon idag, någon som skulle bjuda med oss till deras julfirande. ”Åh, Wow, gött!” tänkte jag, och började titta runt i kyrkan över alla församlade norrmän och danskar för att försöka lista ut vem Gud menade skulle bjuda hem oss för att fira jul med dem. Sen när gudstjänsten var slut och det blev dags att gå var jag först lite ovillig, för vi hade ju inte mött någon än. Men sen tänkte jag att vi ju lika gärna kunde stöta på dem på gatan utanför, när alla var påväg hem. Så vi började lunka iväg i sakta mak, och jag tittade lite över axeln för att se om någon vänlig skandinaver verkade se ut att vilja stoppa oss. För Gud hade ju så tydligt sagt till mig att vi skulle få möta någon eller några och bli medbjudna till deras julfirande.

Just som vi kom ut till vägen så hörde vi hur någon hälsade på oss på svenska. Snabbt vände jag mig om och döm min förvåning när där stod en etiopisk man. Sen kom jag på att vi ju trots allt befann oss precis utanför svenska skolan, så det är ju klart att grannarna här kan lite svenska. Så jag passade på att fråga honom om han visste varifrån vi kunde ta bussen hem till vår gata. Det visste han, och faktum var att han var påväg åt samma håll så vi kunde slå följe. Trevligt tänkte jag, men än mycket trevligare visade det sig bli! För han var utan tvekan den som Gud hade berättat för mig att vi skulle träffa! Mannen i fråga var väl bekant med många svenska missionsnamn och driver sedan några år tillbaka ett konst och körsångs-projekt för handikappade människor från gatan. Och mycket riktigt blev vi medbjudna att fira juldagen tillsammans med honom och hans vänner från gatan. Och efter vad han har berättat om dessa människor så ser vi väldigt mycket fram emot att möta dem!

Tänk vilken god Gud vi har, som gav oss en sådan här underbar julklapp!

/Miriam Göransson move-volontär, Etiopien