Gudstjänst i missionshuset

Gudstjänst i missionshuset

”Idag bjuder man in till gudstjänst på flera håll i Evangelisk Luthersk
Mission där man förr samlades till predikan eller möte. Det handlar om en förändring av mötesformer. Men i förändringen ligger mer än att man byter ut mötesordning A till förmån för dito B. Tidigare samlades man för att lyssna till utläggningar av Guds ord. Dessa utläggningar, predikningar, kunde ramas in av bön och ett fåtal sånger. Idag samlas man för att fira en gudstjänst som inte bara rymmer predikan, utan också ofta synda- och trosbekännelse, sång och lovsång, förbön och bön och ibland även dop och nattvard.

Det finns anledning att fundera över varför förändringen ägt rum, hur påverkar den ELM och bilden av ELM och sist, men inte minst viktigt,vilka former är goda former för söndagssamlingen i missionsföreningen.”

Så inleder jag en text som jag började arbeta förra veckan, och som jag jobbat vidare med idag. Jag vet inte om jag funderar och skriver för mig själv eller någon annan. Men det är spännande frågor. Och kanske finns det bloggläsare som vill fundera med mig? Gör gärna det i en kommentar (eller ett mail, om du inte önskar skriva för så stor publik).

/ErikJA

2 reaktioner till “Gudstjänst i missionshuset”

  1. Peder Ø Jensen:
    5 juli, 2016 kl. 09:31
    Hej Erik
    Det glæder jeg mig til at følge. Både fordi emnet interesserer mig, og fordi jeg også gerne vil forstå lidt mere af svenske ELM-forhold.

    Erik J Andersson:
    6 juli, 2016 kl. 11:50
    Välkommen att följa samtalet Peder – och kom gärna med goda danska perspektiv!

    Gunnel G:
    5 juli, 2016 kl. 11:05
    Intressant fråga….
    Den behöver komma fram hos fler och få lite historiskt perspektiv men också hur det utvecklats.
    Vad är det som gör att vi inte fortsätter med eftermiddagsmöte i våra föreningar?
    Jag tror att med dessa gudstjänster blir varje plats mer egen och man tappar kontakten med andra ELMare på andra orter. Eftermiddagsmötena besöktes ofta av några ELMare från ELMgrannföreningar.

    Erik J Andersson:
    6 juli, 2016 kl. 11:53
    Jag tror du har rätt i att vi behöver se det vi gör i dag också i historiens ljus. När det gäller eftermiddagsmötena så borde inte förmiddagsgudstjänst utesluta möjligheten till eftermiddagsmöten. Men i praktiken verkar det blivit så på flera håll. Varför?

    Lars Falkfors:
    5 juli, 2016 kl. 18:40
    Intressant läsa fort. Fint, att man i m-husets gudstjänst hsr både synda- och trosbekännelse – i en tid då SvK tonar ner syndabekännelsen. I st. f. skriftetal läser prästen ofta något urvattnat om att Gud omsluter hela världen med sin kärlek” osv Att var och en genom bot (omvändelse) måste ta emot Frälsaren förtigs ofta. Fortsätt med syndabekännelsen i m-huset. Frågan, huruvida ELM:s medlemmar skall fira nattvard i m-huset eller i förs.kyrkan berör ELM:s identitet. Denna fråga bör nog penetreras på djupet.

    Erik J Andersson:
    6 juli, 2016 kl. 11:58
    Där synden och dess allvar tonas ner urvattnas strax också nåden. Därför tror jag det är viktigt att vi vid våra sammankomster både ger undervisning hjälper oss att se vår synd och förstås utrymme att bekänna och ta emot Herrens förlåtelse.
    Frågan om nattvard i missionshuset är som du skriver också en fråga som rör ELMs identitet. Och några enkla svar ser jag inte. Men helt klart är att Svenska kyrkans (negativa) utveckling har inneburit att ELM behövt ta ansvar för sådant som tidigare sköttes av kyrkan.

    Per Henriksson:
    5 juli, 2016 kl. 18:57
    Mycket intressanta frågeställningar, och bra att fundera över dem. Tror att det är viktigt att veta varför man gör som man gör så att man inte bara dras med åt ena eller andra hållet av någon mer eller mindre tydlig strömning i tiden.
    Funderar på om inte denna utveckling hänger samman med att Sverige mer och mer blir ett missionsland. Om man ser vad det är för strukturer och former som vuxit fram i ELM:s ”gamla” missionsländer så är det ju inte direkt missionsföreningar med ”predikan” eller ”möte” man ser. En fråga man kan diskutera är om enbart ”predikan” och ”möte” är tillräckliga former i en missionssituation.
    Gunnels iakttagelse av hur denna utveckling påverkar samhörigheten inom ELM är intressant.

    Erik J Andersson:
    6 juli, 2016 kl. 12:02
    Att Sverige är ett missionsland är tydligt, men innebär inte med nödvändighet att befintliga gemenskaper behöver ändra sina mötesformer. Och förändringarna vi sett i ELM-föreningarna har ju (ännu) inte lett till numerär växt. Men frågan om vilka former som behövs i missionsarbetet är förstås viktig.

    Per Henriksson:
    6 juli, 2016 kl. 17:33
    I utvecklingen av Sverige till missionsland innefattar jag även den utveckling inom SvKy som du berör i ditt svar till Lars Falkfors. Förändringen av mötesformer ser jag därför mer som en naturlig konsekvens av Sveriges utveckling till missionsland än som en absolut nödvändighet. Kan det vara så att där ELM/BV förr bara behövde tillhandahålla ”grädden på moset” behöver vi nu, i takt med ökad okunskap om kristen tro och med SvKy:ans ”walk-over” på viktiga områden, ta ett större ansvar?
    En annan viktig fråga att fundera över, i förlängningen av de tidigare, är vad som ”tappas bort” med den aktuella förändringen (Gunnel har pekat på en sak – det kanske finns fler) och hur vi kan kompensera för detta?

    Eric Malm:
    5 juli, 2016 kl. 20:31
    Under min barn-och ungdomstid började stormötena redan på förmiddagen med en, ibland med två predikningar. Efter uppehåll fortsatte mötet sedan på eftermiddagen med två predikningar.Mellan predikningarna förekom samtal över frågor som någon hade lämnat in. Oftast var det predikanterna som deltog i samtalet, men ibland kunde även någon åhörare delta. Jag tyckte att dessa samtalsstunder var lärorika. Jag saknar dessa samtal då de oftast var mer personliga än predikningarna.
    Till dessa möten kom det mycket folk, inte bara de som bodde i närheten, utan även från närliggande kommuner.
    Förmiddagsmötet upphörde efter några år, då det inte kom så många, men eftermiddagsmötet fortsatte några år tills att även det upphörde.

    Erik J Andersson:
    6 juli, 2016 kl. 12:03
    Samtalsmöten – en god form, som kanske ibland blev mindre ”spontan” än en del önskade. Hur kan vi idag främja det goda samtalet om tron?

    Margit:
    6 juli, 2016 kl. 16:25
    Jag tror att det goda samtalet om tron, flyttats till den lilla gruppen, som böne-hem-cellgrupp eller vad det nu kallas. Samtalen som förr hölls vid mötena, gav oftast fler frågor än svar. Var skulle man gå med dem? Det var ju inte vemsomhelst som hade gåvan att delta.
    Jag önskar visst att em-möte kunde komma på nytt. Där vi som Gunnel skrev, fick möta elm-are från andra håll. Mötas som trossyskon.Tältmötena i Eket brukar vara ett sådant tillfälle.

    Erik J Andersson:
    6 juli, 2016 kl. 17:06
    Så kan det nog vara, att det finns en del andra grupper för samtal om tron idag.
    Kanske ses vi tältet i Eket ikväll?

    maria:
    7 juli, 2016 kl. 06:49
    Detta är intressant. När jag var barn var frikyrka inte speciellt positivt. Men är inte ELM snart en frikyrka? Hur hände det?

    Erik J Andersson:
    7 juli, 2016 kl. 09:42
    Begreppet ”frikyrka” har nog sällan använts positivt i ELM. Anledningarna har nog varit olika för olika personer. En anledning har förstås varit att ”frikyrka” i Sverige oftast syftat på icke-lutherska samfund. Men ett annat viktigt skäl har varit att ELM inte vill vara kyrka (varken fri- eller annan). Svenska kyrkans förändring har förstås också påverkat på detta område; som icke-statskyrka är också SvK ”frikyrka” idag. Jag tror att det är ELMs kallelse att även fortsatt vara missionsorganisation, men även en sådan kan bära många av samfundens drag. Artikeln frikyrka på Wikipedia tycker jag är ganska läsvärd; vilka av särdragen där stämmer också på oss i ELM?

    maria:
    7 juli, 2016 kl. 18:28
    Det varierar väl i våra olika föreningar, men definitivt ligger ELM nära frikyrka, såsom Wikipedia definierar det. Och enligt samma definition är inte SvK frikyrka.

  2. Äntligen någon som reflekterar över en pågående utvecklingsprocess inom ELM!

    Jag ser för min del användningen av begreppet ”gudstjänst” som ett av många tecken på en utveckling åt det ”föreningskyrkliga” hållet, om man nu värjer sig för begreppet ”frikyrka”. Jag skrev om detta i Begrunda 1/2010 baserat på en text ur Gustaf Auléns bok ”Den allmänneliga kristna tron” och kommenterade detta enligt följande: ”Det är naturligtvis varje förenings rätt att i demokratisk ordning besluta [att forma församlingsliknande organisationer], men det är viktigt att vid ett sådant beslut vara medveten om riskerna med den föreningskyrkliga typen, enligt Auléns utredning ovan, det vill säga att exklusiviteten riskerar att verka utestängande och genera splittring. Vidare riskerar den ursprungliga enkla och tydliga målbilden för föreningen – Ordets förkunnelse och mission – att grumlas av allehanda ordningsfrågor som behöver beslutas och hanteras i en församling”.

    Beslutet att använda begreppet gudstjänst är nog sällan ett explicit beslut, medan andra beslut är det, som att införa nattvardsfirande i föreningen – nu senast i Kristna föreningen Filippi i Lund som i mars i år beslutade att göra så enligt styrelsens proposition, med en stor grupp bland medlemmarna som reserverade sig mot beslutet och några medlemmar som lämnade föreningen. Inte för att man på något sätt är emot att fira nattvard, men för att föreningens uppgift inte bör vara att ha församlingens funktioner utan fokusera på Ordets förkunnelse och mission.

    Den underliggande frågan här, menar jag, är som jag skrev om i Begrunda 1/2009, att vi blandar samman den synliga och den osynliga kyrkan. Väckelse- och missionsrörelsen som utgör rötterna för ELM, har från pietismens ursprung på 1600-talet beskrivits som ”den lilla kyrkan i den stora” som verkar i en större helhet, utan att göra anspråk på att vara denna helhet. Men allt från Luthers tid, såväl som i spåren av Rosenius verksamhet har det funnits ”separatister” som velat göra den fria verksamheten mer strukturerad som separata församlingsenheter eller frikyrkor.

    Blir det då en församling för att man kallar sina samlingar ”gudstjänst”? Nej, men det är en av många indikationer hur vi medvetet eller omedvetet beskriver och leder verksamheten. För min del menar jag att ELMs styrka och uppgift är att verka i ett större sammanhang under friare former. Eller uttryckt med Rosenius: ”Jag får verka för Christi kyrka, får offra mitt lif, mina krafter åt Christus och hans bud, icke åt Wesley eller Luther … min tjenst åt den ena heliga allmänneliga kyrkan …”.

Lämna din kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved