Hemma igen

Efter nästan tio veckors resa ska jag snart gå och lägga mej i min alldeles egna säng (även om den rent formellt tillhör missionen – det gör ju jag också förresten). Några kanske saknat blogginlägg under sommaren, andra har tyckt det varit skönt att jag valt att koppla av (eller koppla ner). Tack till alla Er som läser bloggen och uttryckt er uppmuntrande om den!

Nu hade det varit fint om jag kunde skrivit något om hur hur fantastiskt skönt det är att vara tillbaka i Chiclayo, att jag bara längtar efter att få kavla upp skjortärmarna och sätta igång med det berg av arbetsuppgifter som väntar på att bli utförda. Men känslorna är så blandade, på gränsen till förvirrade.

Jag minns när jag åkte på barn- och ungdomsläger när jag var yngre. Jag njöt och levde upp, sedan kom jag hem till en vardag som verkade så fattig och jag saknade människorna runtomkring. Jag har hört ett otal predikningar om ”stunder på förklaringsberget” med en slutpoäng att det verkliga livet levs i vardagen. En del av dessa prekningar har varit bra, andra mindre goda. Det verkliga livet levs både i vardag och helg – för det verkliga livet är ett helt liv.

Men hursomhelst så har jag – och familjen – haft en fantastisk sommar i Sverige. Att träffa familj, släkt och vänner – obeskrivligt. Att få fira gudstjänst på svenska, sitta ner och lyssna på god undervisning, att få dricka kaffe med några kollegor och prata om livet – ovärderligt. Att möta människor som berättar att de ber för oss vid frukostbordet varenda dag – underbart uppmuntrande.

Jag ska inte försöka ge en analys av de intryck jag fått under sommaren – det kommer ta ett par månader för allt att sjunka in. Men lätt är att säga att Sverige behöver Kristus.

Nu ska vi komma in i livet i Chiclayo igen. Vi saknar redan vår kollegor (Herre sänd arbetare!) och det är lite svårt att veta vilken tråd som bör tas upp först. Jag får nog be att få återkomma i senare bloggar…

Skriv gärna en rad på maggan.erik[snabel-a]gammal.elmbv.se om Du har önskemål om blogginnehåll.

+Erik >