Skrivet ons/tors tredje veckan.
Just nu skiner solen lite lagom mellan molnen, och på fotbollsplanen som är lerig efter regnperiodens ständiga vattnande pågår en match mellan två av lägrets fyra lag. De i måndags så nya, färgglada lagtröjorna är nu svettiga och leriga. Fotbeklädnaderna varierar; barfota, endast en sko, sandaler, tygskor, plastskor, endast strumpor, skor som är mer trasiga än hela, samt en och annan fotbollssko. Den röda leran förvandlar dock varenda variant till platåmodell. På en del av planen betar en ko lugnt av gräset, och bollen får helt enkelt dribblas runt den. Svenskarna bredvid mig diskuterar hur det skulle kännas att springa in i en ko och om den ens skulle reagera. På en annan del av planen föser Samuel får för att kunna spela fotboll i fred. Jag sitter och torkar av min kamera som blivit lerig – det vill säga putsar min leksak som kostar sjukt många månadslöner i det här landet. Bredvid mig sitter en liten kille som bor på området och putsar på sin leksak – en lerig kapsyl och en plastbit. Hej kontrast. Han har långa ögonfransar och världens charmigaste leende, ser ut att vara i tre-fyraårsåldern med påstår sig ha fyllt sex år. Han är blyg och min amarinja är mager så konversationen tar slut där. Andra sidan mig sitter ett par av förra årets Sports Camp-kids som jag passar på att kramas med och lära mig lite mer amarinja av. Det blir mål och jublandet är öronbedövande. Etiopiernas hejaramsor är medryckande och svenskarna skrålar på med schlagers och andra sånger som kan tolkas som hejande om man inte förstår svenska. August har spelat färdigt och använder en pinne för att rensa bort den klibbiga leran från dubbarna. Någon halkar i vattenpölen mitt på plan så att leran stänker, och en galet stor örn svävar förbi ovanför oss. Kristine försöker knyta sina skor för femtonde gången, men en lillebror till en av förra veckans kids knyter upp dem gång på gång. Han heter Joni, är fyra år och världens kaxigaste kille. Han har hur mycket energi som helst, är galet söt, busar hela tiden och har blivit bästis med oss svenskar. Nu anfaller han Agge och på planen är det straff. En av de etiopiska coacherna försöker lära sig svenska av Benjamin och Edvin, som i sin tur försöker ta reda på huruvida bären de hittat är giftiga eller ej. Nu flätar Joni mitt hår och så var det visst mina skosnörens tur att bli anfallna samtidigt som han slänger sig i Sarahs knä. Nu är fårflocken mitt på planen igen och herden syns inte till. Det hindrar dock inte matchen från att fortsätta utan Brasilien gör mål och domaren gör ett halvhjärtat försök att valla bort fåren från planen samtidigt som Gabriella och Veronika drar igång ”Vart vi går…” med de etiopier som inte spelar just nu. Plötslig är det dags för alla oss svenska och etiopiska coacher att gå och duka fram maten medan Coach Eyob samlar kidsen för att snacka lite om dagens tema ”Unity” och dra paralleller till dagens olika övningar och fotbollsmatcher.
/Benedicte
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Tack B för en fin skildring och ett härligt foto. Jag har svårt att identifiera mig som fb-spelare bland kor men har testat spela bland hästar, inget att rekommendera, kostade mig nästan ett öra.
Tack för härliga bloggs och för en god o välsignad insats.
Välkomna hem till ett Sverige som är både varmt o torrt, här slipper ni att gegga runt i ngn lera kan jag intyga.
/ Calle
Härligt md en rapport! Välkomna hem! Tack! // JB
Härligt Bene! 🙂 Du är så duktig på att skriva och fånga stunden. Jag ser det hela framför mig och känner lukterna till och med. 🙂 Gud välsigne er och välkommen hem!