I deras hemmiljö

Två veckor på Matongo flög iväg fort! Efter en kort sväng i Chesinende är jag nu tillbaka på Bethesda. Ett Bethesda som ekar tomt i avsaknaden av pojkar. Eftersom det är lov så kommer inte pojkarna hit förrän på lördag. Den här veckan vigs därför åt hembesök. Tillsammans med Nyakundi åker jag och de finska tjejerna runt och besöker pojkarna i deras hem. Alla kommer inte hinnas med, men vi besöker så många det är möjligt.

Först på morgonen besökte vi dock barnhäktet (Juvenile) här i Nakuru. Det är dels en slags straffanstalt för de som begått brott, och dels en skyddsanstalt för utsatta barn. Tidigare hämtade Bethesda pojkar därifrån som blivit upplockade från gatan. Som tur är insåg staten att det är bättre att ta hem gatubarnen istället för att ta dem dit. Nu finns där 28 pojkar och 8 flickor sammanlagt och de verkar stanna från ett par månader till ett halvår. Under den tiden går de alltså inte i skolan. Vi presenterade oss för barnen, ställde lite frågor och tog bilder. Pojkarna som vi pratade med verkade uppskatta vårt besök och ville att vi skulle stanna länge. Tyvärr behövde vi gå vidare och fick därför säga hej då fort.

De pojkar som vi besökte idag bor i några av Nakurus slumområden. Med jag och Nyakundi som socionomer och Sara och Nina som praktikanter blev det många socionomögon som kunde ta in miljön och reflektera kring det vi såg. Äldre gatupojkar stod med sina limflaskor, barn satt mitt bland soporna och det smutsiga vattnet, och en överbefolkning av människor trängdes på en liten yta. Vi diskuterade hur miljön i slummen påverkar pojkarna. Vad händer med ett barn som växer upp i smuts och fattigdom, med knappt någon yta att röra sig på och omgivna av kriminalitet? Hur lätt är det inte att bli avtrubbad, förlora hopp om framtiden och lockas av samhörigheten och friheten i ett gatugäng? Om man knappt får plats hemma, om det knappt finns någon mat hemma, är det nog lätt att dras med i gatulivet.

Det känns betydelsefullt att få besöka pojkarna i deras hemmiljö. Man ser vart de kommer ifrån och får en större helheltsbild. Jag tackar Gud för Bethesda som kan erbjuda trygghet, utbildning och hopp för framtiden

På väg till en familj träffade vi på ett gäng med yngre gatupojkar. En av dem hade varit på Bethesda för ett antal år sedan men sprungit tillbaka till gatan. Han kunde proceduren. När de andra pojkarna frågade efter chai talade han om för dem att vill de ha chai får de komma till Bethesda. När personal är ute på det här sättet ger vi ingenting annat än kärlek, omtanke och ett erbjudande om ett annat liv.

”Vem här vill komma till Bethesda?” frågade vi pojkarna, varav en arm omedelbart flög upp i luften.

Nyakundi ställde några frågor till pojken, frågade var han bodde och om han gick i skolan. Senare sa han att han skulle följa upp detta. Innan Bethesda kan ta emot en pojke måste denne nämligen visa sig redo. Är han inte redo är det lönlöst att ta honom dit; han kommer springa tillbaka till gatan så fort han får chans. Efter att personalen träffat en pojke några gånger, knutit kontakt och gjort bedömningen att han är redo, får han komma till Bethesda. Så går proceduren oftast till.

Men tillbaka till hembesöken. Genom att träffa pojkarna i deras hemmiljö har jag fått en djupare förståelse för deras situation. Vilka utmaningar och svårigheter de möter men också styrkorna som finns. Även om loven kan vara jobbiga för pojkarna på många sätt tror jag också de är viktiga. Att få kärleken och samhörigheten från en familj, hur trasig och sårbar den än må vara, är viktigt.

Jag vill inte ge för många detaljer om pojkarnas hemsituation, men jag blev mycket berörd av det jag fick se och höra. Trots svårigheter, motgångar och tragiska omständigheter kämpar familjerna vidare, och de bryr sig verkligen om sina barn. De flesta försöker nog förhindra det så långt det går, att ens barn ska hamna på gatan.

Det arbete som Bethesda gör är ovärderligt. Det räddar och förändrar liv. Bethesda är ett verktyg som Gud använder för att nå ut till Hans älskade barn. Jesus hjärta klappar för dessa pojkar, så låt oss fortsätta be för Bethesda: för pojkarna, barnen från slummen, personalen och allt arbete som görs. Be för att deras och våra hjärtan ska fortsätta klappa i takt med Jesus hjärta.

”Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.” – Gal 6:9

/Amanda, volontär Kenya