Om en liten stund kommer nattåget som ska ta mig till Stockholm. Några dagar av sammanträden och möten väntar. Jag hoppas det ska bli goda möten som på olika sätt för oss, för ELM, några små steg framåt. Allt vi gör ger Gud antingen ära eller skam, läste jag precis i en bok som tog slut (två timmars väntan på Hässleholm station är ganska segt…). Det är en väldigt rakt formulering – allt vi gör. Men så är det ju. Allt jag gör; varje tanke och beslut, varje yttrande eller handling. Allt gör jag inför Herren.
Därför är det så fantastiskt att Han är en god Gud. En Gud som vill mig väl, en Gud som älskar mig. Jag behöver inte vara rädd.
Antingen ära eller skam. Det stämmer ju också. Han som har skapat allt. Han som ger livet. Han som gett oss upprättelse och förlåtelse. Han som i och genom Jesus med glädje talar om oss som sina barn. I våra liv, i stort och i smått, ger vi honom ära eller skam. Min bön och längtan är att Han ska få mer ära!
De sista dagarna har jag funderat mycket omkring ledarskap. Jag skrev om det på bloggen för några dagar sedan. Igår kväll var jag i missionshuset i Ängelholm och talade om ledarskap. Det blev ganska enkelt och preliminärt. Men jag hoppas det satte igång en del tankar om ledarskap hos dem som lyssnade. Och jag hoppas det ärade Gud.
När jag körde hem var jag fylld av tacksamhet över ännu ett möte med härliga och ärliga trossyskon. Bara en sak grubblade jag lite på. Jag talade en del om att uppmuntra varandra i olika ledarroller. Vid kaffet efter föredraget fick jag en fråga om hur man som ledare ska hantera beröm för att inte bli högmodig. Det var en bra fråga.
En bra fråga. Men jag hade inget bra svar. Ändå försökte jag svara. Det hade nog varit bättre att säga: ”Jag vet inte. Jag ska fundera på saken.”
Jag funderar på saken.
/ErikJA
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved