Också en del av missionen
De senaste två veckorna har jag rest runt i Kenya och mött olika delar av den evangelisk-lutherska kyrkan i landet (ELCK). Jag har också haft gott om tid att tala med vår utsända missionär Kerstin. Och jag har besökt platser som för ELM är en stor och viktig del av vår historia. Namn som Itierio, Matongo, Nakuru och Chesinende är välbekanta för missionsvännerna i Sverige. De har nämnts vid morgon- och aftonböner, pekats ut på kartor på missionsaftnar och stått som mål på postgiroblanketter.
Kyrkan i Kenya har vuxit fram ur det som ELM startade när man sände ut de första kenyamissionärerna 1948, familjerna Lundström, familjen Salomonsson och Anna-Brita Albertsson. Efter dem följde många andra, så småningom kom fler missionsorganisationer med i arbetet. Idag är ELCK en kyrka på mer än hundratusen medlemmar. Det har varit växt och framgång i Guds rike.
Men det har också varit tunga stunder. Familjerna Lundströms och Salomonssons fick begrava varsitt barn i Kenya. Sorg och smärta. Anna-Brita fick ett långt liv, mer än femtio år bodde och verkade hon i Kenya. Tidigare i veckan besökte jag hennes grav. Tänk vad mycket hon fick betyda, men tänk också hur många gånger hon mötte motstånd och motgångar.
Andra av våra missionärer har drabbats av våld och hot. Flera har blivit baktalade. Man har kämpat med ensamhet och hemlängtan. På senare tid har ELCK också drabbats av inre spänningar och strider. Vår missionär Kerstin Nilsson arbetar sedan några år i ett team inom kyrkan som vill erbjuda workshops (kortkurser) som handlar om försoning mellan etniska grupper. Teamet har sett att samma upplägg fungerar också när det kommer till sociala konflikter och andra motsättningar inom kyrkan. Man hoppas kunna få fortsätta jobba med detta och bidra till en positiv utveckling.
Men samtidigt kan man ju undra varför det ska se ut så i en kyrka. Varför skola människor strida? Det är nog som ett av alla mina goda syskon i tron uttryckte i ett samtal här om dagen: ”Där Guds rike går fram, där människor blir upprättade och försonade genom evangeliet, där vill också Guds fiende göra allt för att störa och förstöra.”
Be för ELCK. Be för våra utsända missionärer (i Kenya och Peru). Be att Gud kallar fler och nya missionärer som vågar följa Hans kallelse, trots att vägen blir svår.
Ja, det var några tankar på kvällskvisten. Just nu befinner jag mig i Eldoret i västra Kenya. Det är en växande stad som ligger på vägen mellan Nairobi och Uganda. Här finns två lutherska församlingar – Racecourse och West – och torsdag till söndag har man en ”pastoratssamling” ihop med Nakuru (som ligger tre timmar bort). I morgon påbörjar jag min resa hem till Sverige med flyg till Nairobi.
Frid
ErikJA
1 reaktion till “Också en del av missionen”
Lämna din kommentar
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Har haft datorstrul o inte sett detta förrän idag. – Tack,Erik! Ja,bön för våra ”samarbetskyrkor”(är denna beteckning bra eller skulle vi kunna hitta en annan att använda,när vi talar om dem?) och missionärer är sååå viktigt! Men nu vill jag även lyfta fram missionssekreterarna och missionsföreståndaren samt NUM och ELM:s styrelse i deras engagemang 🙂 Praise the Lord and be blessed!