Klockan är 14.32 jag har just satt mej i en minibuss för att åka de ca 1.5 mil till centralorten Tuman. Där jag ska ta mig vidare till Luya. Det är spännande att åka kollektivt här, varje minibus har egen ”inkastare” som ropar och manar att ta just den bilen. Ibland blir det kiv mellan inkastare och olika bilar. Det är därför jag kallar dem för ”inkastare”. De tar också betalt under resan som en slags konduktörer. Det kostar mej 2 soles ( knappt 6 svenska kronor) att åka. Minibussen, som är i ganska slitet skick, stannar också exakt var man vill hoppa av – det är inte som i Sverige där vi har tidtabell och exakta hållplatser. Ibland får man vänta länge här innan minibussen avgår, för den ska vara HELT full innan man ger sig av, det finns alltid (nästan) plats för en till…På den stora fint asfalterade vägen passerar vi San Antonio, orten och församlingen inom vår kyrka som alltså ligger strax utanför Chiclayo. Hur som helst, väl framme i Tuman, promenerar jag några kvarter mot centrum för att komma till hållplatsen för mototaxis som ska ta mej till Luya.
Jag pröjsar 1.5 soles. En moto ska helst var full, dvs tre personer för att avgå. Jag, Julia och en okänd person sitter på. Vägen mot Luya är torr och dammig, vi passerar stora sockerrörsfält som bevattnas på konstgjord väg. Distriktet kring Pomalca/Tuman är känd för sina sockerrörsodlingar. Jag tror vi åker en halvtimme den knappt mil långa grusvägen. Även Luya är torr och dammig. Det är så kallad vinter här, men solen bränner ändå en del nu så här på eftermiddagen. De säger att det är varmare än vanligt i Peru just nu. Det är ofta mulet på förmiddagen men soligt på eftermiddagen. Jag och Annis har flera gånger sagt att vi verkligen älskar vädret i här, just nu är det precis lagomt varmt. Idag besöker vi tre familjer. Alla de hus vi besöker i Luya är kända familjer som vi försöker besöka varje vecka…för att också bjuda in till söndagens gudstjänst.
Idag besökte vi Gloria, och hennes mamma var också med på andakten. Gloria har det jobbigt med en man som dricker mycket. Varje torsdag ska jag gå igenom 10 Guds bud. Idag läste vi det första budet, att Gud vill vara vår Gud och att vi ska vänta oss allt gott av honom. Det passade bra att vi fick ta fram det i den familjen. Klockan börjar dra sig mot 18.00. (i Peru 6.00 pm). På vägen hem med moton börjar det bli mörkt, solen går ner.
Så ungefär gick det till när jag och Julia åkte till Luya i torsdags. Julia syns till vänster med röd tröja på bilden nedan.
Frid i Kristus! /Janne
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Tack för berättelsen. Välsignelse över dina Luyabesök!