Tron är en övertygelse

Glad advent alla vänner!

Temperaturen stiger och sommaren närmar sig. Samtidigt har vi jul runt hörnan! Det är lite svårt att försona dessa, i våra ögen, motsatser, men vi skapar en julstämning med julpynt, julbak och julsånger. Vi har mycket aktiviter framför oss i december med våra respektive grupper. Det har spridits rykten om samlingar med mycket Panetón och varmchoklad. Panetón är en julkaka som är hög i form, söt, äggig och dekoreras med kanderad och torkad frukt. Egentligen har den ursprung i Italien men har integrerats i den peruanska kulturen. Snart ska jag iväg och hämta 72 stora och 67 små Panetón för alla festligheter i San Antonio församlingen.

Vi satte upp vår julgran för ett tag sedan, men denna vecka har vi sett till att den är pyntad också. Förra fredag var vi på julkonsert i Pomalca där det tändes den stora julgranen i centrum. Efter lite ”julstök” hos Unossons där det bakades pepparkakor, ”vaniljekranse” och gjordes knäck blev vi inspirerade att ha vår egen mysig julkväll hemma i volontärlägenheten. Gustav bjöd på julgröt, vi lyssnade på gamla danska julkalender låtar, pyntade och pysslade med danska julstjärnor som Benedikte Nilsson hade levererat när hon var här. Kul och lite frustrerande i början!

Vi har också använt våra lediga dagar att lära känna historien och byarna som ligger nära Chiclayo. Det har varit fina möjligheter att lära oss om Perus komplexa och varierade förflutna och umgås med våra vänner här! Vi har utforskat pyramider i Túcume och kyrkoruiner i Zaña.

I Túcume finns det 26 pyramider som byggdes 1100 e.Kr. Pyramiderna byggdes som en kopia av en berg som heter Cerro la Raya. Trosuppfattning var att gudarna bor i berget och pyramiderna var då bostäder och samlingsplatser för viktiga religiösa människor. De betraktades också som magiska. Det har hittats många människooffer där som dödades för att blidka gudarna. Väldigt intressant var också den tydliga syncretism som har vuxit fram sedan spanjorerna kolonialiserade området: en spännande blandning av katolicismen och naturreligionerna som fanns innan. Pastorn i San Antonio har också berättat om sina personliga erfarenheter med syncretism vad det gäller andlig kamp.

Zaña är också en fascinerade plats med mycket historia och komplexitet. Under kolonialtiden så var det en blomstrade stad, känd för sin rikedom och handel med socker. Det var många afrikaner (från Congo?) som var slavar i sockerproduktionen och på 1500-talet utnyttjades deras arbetskraft också att bygga 14 kyrkor som omringade byn. Zaña drabbades av flera översvämningar på 1700-talet. Utfallet blev att ruiner av 4 kyrkor återstår. Det spekuleras att det har funnits ett tunnelnätverk som kopplade samman kyrkorna. Vi avslutade dagen uppe på en utsiktsplats där de avrättades många slavar. Afroperuanerna har bidragit med musik, dans, mat som berikar landets mångfaldiga arv. Vi hade en fantastisk guide som ledde oss på en 3-timmars runda och pratade tydligt och långsamt så vi kunde förstå. Han var så passionerad och kunnig — jag blir alltid rörd när någon gör sitt job extra bra.

Jag erbjöd mig att förbereda en aktivitet till barngruppen i Las Brisas för några helger sedan och det slutade i att jag hade ansvar för dagens lektion. Jag fick lite extra tid den veckan att planera eftersom några av mina uppgifter ställdes in vilket jag var tacksam för. Jag var nervös och behövde förbereda ett manus eftersom jag pratar inte så fritt på spanska ännu, men det blev lyckat! Vi var få, men vi dansade, läste om löftet till Abraham i Första Moseboken 17 och pysslade tillsammans. Jag försökte göra det pedagogiskt med korta aktiviteter för att kompensera för språkbristen. Tacksam för denna möjlighet och utmaning!

Någonting som jag tycker är otroligt fint med kulturen här är att man kallar alla i kyrkan för ”hermano” (syskon/bror) eller ”hermana (syster).” Om man vill säga det med extra mycket kärlek så lägger man till ett ”-ito/ita.” I helgen har vi varit i Piura att hälsa på och stötta arbetet i där. Vi har tänkt åka upp en gång i månanden, men i december får vi spendera två helger där. Pastor Gonzalo känner de flesta i grannskapet och hälsar alla med värme. De som inte känner Jesus ännu kallar han för ”futuro hermano” (framtida syskon). Det är inspirerande tro! Tro har en komponent av övertygelse eller förväntan att någonting kommer att ske (Hebreerbrevet 11:1). Den övertygelsen har Gonzalo.

Vi åkte upp till Piura i lördags morgon med en ungdomsledare (och pastorsdotter) från Las Brisas: Massielle. Gonzalo välkomnade oss med 6 olika sorters frukt och två kakor. Vi hade dock ändå plats till lunch och åt på samma ställe som vi hade varit på med bibelskolan. Efteråt tog vi en liten siesta i kyrkan medans vi planerade för barngruppen och Gonzalo förberedde en saft på ananas. ”Escuelita” (bibelskola för barn) hade uppstart i Piura två veckor innan vi kom. Gud hade skickat en kvinna som kunde leda samlingarna. Hon var tyvärr sjuk när vi kom så vi fick inte träffa henne, men det kändes då som vi kunde stötta mer praktisk medans hon låg på sjukhuset. Vi gjorde också en separat insamlingen under gudstjänsten till hennes sjukvård. Be för Mercedes!

Gonzalo ledde en tur runt grannskapet där vi knackade på dörrar och bjöd barn in till escuelita. Vi stannade också att dela evangeliet i ett hus där Gonzalo läste från husägarens stora Bibel och ställde utmanade (och retoriska) frågor om vad jul handlar om. Efter det, väntade vi in barnen. Det kom fyra barn och vi sjöng, läste om Noas ark, målade, och spelade Uno. Gustavs gitarrspelande är verkligen en välsignelse i alla sammanhang. Jag var förvånad när den lilla flickan som satt bredvid mig berättade att hon har inte haft så bra betyg i skolan eftersom hon inte har någon hemma att hjälpa henne med läxorna. Gonzalo finns där för många barn som inte får så mycket omsorg hemma. En timme efter barnen hade gått så började vi med ungdomsgruppen och hade en fin stund av gemenskap, sång och andakt. På söndag morgon väntade vi länge för folk att komma. Gonzalo är van vid att det inte kommer så många, men han ställer ändå ut Biblar och sångböcker på 18 stolar i förhoppningen att folket kommer just denna söndag. Vi lämnade Piura mäta på ceviche, frukt och Guds ord (Ps 119:103).

När vi kom tillbaka till Chiclayo så åkte jag och Clara till Las Brisas för sista delen av Sanando Corazones. Vi pratade om förlåtelse och försoning utifrån Guds stora gåva till oss: Jesus på korset. Pastorns fru, Letti, hade bakat kanelbullar till avslutningen och det var 15 ungdomar där som stannade och spelade Uno efteråt. Det blev en lyckat omgång av undervisningen som vi hoppas och ber kommer att fortsätta användas i kyrkorna.

Clara och jag har också varit på Luya två gånger sedan sista inlägget. Jag tycker att resan till den lilla byn ute på landsbygden som är omringad av berg är så fridfullt. Det blåser friskt luft, brummet från motorcykeltaxin fyller öronen och på vinden bärs en svag doft av bränt gräs. I kvinnogrupperna är det mycket snack och planerande inför julavslutningar. Jag sitter och ler medans de har högljudda diskussioner över vad som har gått upp i pris. Igår på kvinnogruppen i San Antonio blev jag påmind av privilegiet av utbildning: jag försökte dela min sångbok med en kvinna som satt bredvid mig, men hon sa att hon inte kan läsa. Hon lär sig sångerna och kommer och lyssnar till Guds ord. Det finns inga ursäkt! 🙂 Till nästa veckas julavslutning fick jag förtroendet att förbereda en andakt. Det får ni gärna be att Gud ska leda!

Jag kommer snart hem till Sverige en sväng, men Clara och Gustav firar jul med Unossons och tar lite semester i Cajamarca vilket ligger 6 timmar inåt i landet. Tack att ni bär oss i bön!

Kram från Peru!