I samråd med Unossons beslutade vi i slutet på maj att de ändå ska försöka komma hem i sommar enligt ursprungsplanerna. Det är beundransvärt och ovärderligt att de valt att stanna kvar i Peru fram tills nu för att gå igenom denna kris tillsammans med kyrkan och Gud har gett dem kraft till det. Men den långa karantänen med alla restriktioner har förstås också varit slitsam och nu behöver de vila och återhämtning på hemmaplan. Familjen har via svenska ambassaden fått tillstånd av peruanska myndigheter att via landvägen ta sig till Lima och de har nyss lämnat Chiclayo för att påbörja resan. Det är en lång bilresa på ca 15 timmar. När de kommer fram till Lima ikväll så checkar de in på ett gästhus för missionärer där de ska bo fram till avresan mot Sverige den 18:e juni. Be om Guds beskydd över dagens bilresa, tiden i Lima och för flygresan hem i nästa vecka. Be att de får vara friska och få den kraft de behöver för hela hemresan.
Unossons berättar mer: ”När vi i slutet av maj fick beskedet att karantänen förlängdes 5 veckor till, till siste juni, blev två frågor brännande: 1) vad kan vi arbeta med här? och 2) hur ska vi stå ut i denna instängdhet långt från familj och kollegor och utan möjlighet till utflykter (en stor trivselfaktor)? Livet blev visserligen en bra bit lättare än de 10 veckor vi hittills genomlevt eftersom restriktionerna lättade lite grann, vilket för oss innebar att vår kära hushjälp Mariela kunde börja jobba hos oss igen och vi har kunnat åka till vårt kontor inne i centrala Chiclayo medan hon passar barnen. Vi fick också möjlighet att åka och besöka pastorsparen. Men samtidigt insåg vi att det är svårt att bedriva någon slags missionsarbete/familjeprojekt i denna situation. Vi insåg att efter att ha levt med den lågintensiva stress och oro i månader som strikt karantän långt från vårt hemland innebär och dessutom ensamma som missionärer, är vi nog mer slitna än vi kanske insett. Tillsammans med ELM:s ledning beslutade vi den 27 maj att ändå försöka få till vår mittperiodsvistelse i Sverige från juni månad, enligt den ursprungliga planen.
Beslutet fyllde oss med glädje och ny kraft, men också med massa ovisshet. Hur går det att komma till Europa och Sverige när Peru har stängt sina gränser? Vi trodde att beslutet var lett av Guds Ande och visste att Han kan ordna en väg ut för oss om Han vill, samtidigt var vi ödmjuka i att vi inte vet vilka prövningar i form av väntan vi hade framför oss. Det har därför varit en dryg vecka med hopp och misströstan efter samtal med svenska ambassaden i Lima. Via norska missionärer i Arequipa (södra Peru) och deras ambassad fick vi veta att det skulle gå ett plan med flygbolaget Iberia till Madrid för europeiska medborgare den 18 juni. Hjalmar kontaktade flygbolaget och fick bokat platser för oss på det planet. Så nu är planen att via landvägen och med ett speciellt tillstånd från peruanska myndigheter åka till Lima och sedan flyga till Madrid den 18 juni och landa i Sverige på midsommaraftons kväll!
Vi har hela tiden sedan coronapandemin utbröt bett att Gud ska göra det tydligt för oss om vi ska stanna här eller åka till Sverige. Fram till slutet av maj har vi tydligt upplevt att vi bör stanna och dela denna svåra tid med den lokala kyrkan. Men sedan blev det på olika sätt tydligt för oss att det nu var dags att ompröva vårt tidigare beslut utifrån aspekter som vi redogjort för ovan. All ära till Gud för att Han hjälpt oss se klart på situationen (som vi tror att vi gjort), liksom för hur Han på ett tydligt sätt stängde och öppnade dörrar i processen att hitta en flygresa till Europa. Vi är otroligt glada för möjligheten att få träffa familj och vänner inom en snar framtid.”
Förhoppningen är att familjen ska kunna återvända till Peru i månadsskiftet augusti-september enligt rutinerna för mittperiodsvistelse eller så snart landet öppnas under hösten. Följ Unossons i bön och kontakta dem gärna för att uppmuntra dem.
Rakel Smetana
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Jag hoppas att ni haft goda dagar i Lima och ber att resan ska gå bra.
Kerstin N