Välsignade ELM, del 2

Under mitt första halvår i tjänst för ELM i hemlandet har jag fått möjligheten att träffa styrelserna för flera missionsföreningar, och ibland hela föreningar, för att sitta ner en stund och samtala om nutid och framtid, om visioner och längtor. I några fall på föreningens initiativ, och andra gånger har jag lite grann trängt mig på och undrat om det inte vore ett gott tillfälle för samtal när jag varit på besök för en predikan.

Kan man dra några generella slutsatser efter dessa möten? Det första skulle väl vara att ingen förening i ELM är en annan lik. Varje förening har sin historia, sin personsammansättning och sin plats på jorden. Det vore märkligt om tex Roseniusföreningen i Stockholm och ELM Gagnef fungerade precis likadant!

En andra slutsats är att i alla de föreningar jag mött finns en stor kärlek till Jesus, en viss trötthet efter många års engagemang och kamp, och en längtan efter att få se människor komma till tro. Men denna längtan kan vara svår att sätta ord på, och den kan vara svår att uttala eftersom man inte vet hur den ska förverkligas.

Och en tredje slutsats, som blir mer personlig från min sida: Varje gång jag suttit ner en stund med en föreningen eller dess styrelse och talat om läget, fått höra lite om hur föreningen jobbar och vilken längtan man har så tänker jag: Tänk om jag fick vara en del av den här gemenskapen, på den här platsen!

/Erik