I förmiddags hade jag ett gott samtal med en av mina kollegor. Vi talade om vår arbetssituation, om stressen det är att leva i en främmande kultur – med barn och familj respektive utan barn och familj – och om mycket annat. Det är verkligen en välsignelse att ha goda kollegor.
En fråga jag funderat kring de sista dagarna, och en fråga där jag bad om råd, är vad jag ska prioritera i mitt arbete. Och då handlar det inte om att skala bort meningslösa uppgifter – det är ju inte så svårt. Nej, utmaningen är vad jag ska lägga min kraft och tid på av alla de goda möjligheter som finns, alla de verkliga behov som möter.
Vad ska jag prioritera? Samtal och utbildning av de nationella predikanterna? Eller evangelisation i det ”nya” område vi vill nå? Eller strukturellt stöd till den nybildade lutherska kyrkan här? Borde jag kanske göra hembesök till församlingsmedlemmar som inte längre kommer till kyrkan? Eller erbjuda bibelstudier på vardagskvällarna i de tre kyrkorna? Eller…?
Jag har ett otroligt spännande jobb. Nästan aldrig känns det meningslöst. Men detta med att prioritera – det är inte så lätt.
+Erik
Ps. I det senaste inlägget skrev jag om spänningarna mellan Columbia, Ecuador och Venezuela. Det har lugnat sig och de diplomatiska relationerna mellan länderna har normaliserats. Men i Columbia fortsätter förstås befolkningen att lida under terror och inbördeskrig.
>
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved